Aftonbladet – 22 april 1862, sida 3

AS OSPptaldtit ADEL BSKAllatn HOIa dliUSCtSs IOTVErkadt, saknande vidare moraliskt stöd, liksom det är utan någon lagligen bindande kraft. Åtminstone må det i thy fall icke förtänkas, om den tillämnade gåfvan fördröjes, till dess sig visat, huruvida åtskilliga i annat hänseende förekommande förbindelser mot den gifvande varda behörigen fullgjorda utaf den, som på gåfvan gör anspråk. Så beskaffadt är nu mera det förhållande, hvaruti käranden och hans principaler ställt sig till mig. Genom ett ovänligt, pockande samt g vanlig höflighet och grannlagenhet blottadt eteende från hans sida, har i sanning hos mig utplånats det mått af välvilja, som tillförene legat till grund för den tillämnade gåfvan. Utan att våsa upptaga domstolens tid med ett vidlyftigare relaterande af de härtill verkande ferfaldiga omständigheter, anhåller jag vördsammast att få anföra endast efterföljande fakta: Att, utan dertill utaf egarne erhållet eller ens begärdt tillstånd, och ännu mer utan någon gåfvoeller annan öfverlåtelsehandling, käranden och hans principaler redan för omkring ett år sedan satt sig i sjelftagen besittning af den ifrågavarande bergstomten, sträckande sig från norra ändan af Seved Bååthsgatan, genom egendomarne n:r 19 och 9 i qvarteret Djurgårdsbacken fram. till k, Djurgården, å hvilker bergstomt bemälde kärande, likaledes utan egarnes tillkallande eller underrättande, låtit utstaka en bredt och rundeligt tillskuren egovidd, derifrån de Jåtit bortgräfya matjorden och upplägga den få tillgränsande delar af samma egendom till hinder för gräsväxten och bete, hvarefter de företagit sig och allt sedan början af Maj månad sistl. år med betydlig arbetsstyrka och samtidigt från bergets både norra och södra sida drifvit en forcerad sprängning och huggning samt försäljning af sten i stor omfattning, sig till fördel, men utan någon till en slik disposition af annans egendom ännu vunnen rätt. Att ett dylikt förfarande, hvarigenom kärandena ådagalagt att de i sjelfva verket anse sig icke behifoa något gåfvobref å den ifrågavarande bergstomten för att kunna densamma disponera, innebär en så beskaftad missaktning mot både höflighet och andras eganderätt, att ensamt häraf kunnat hemtas tillräckligt motiv för den hos egarne till den inkräktade egendomen förut hysta välviljans förändrande till ett motsatt tänkesätt; att likväl härtill ytterligare RER ett småaktigt beteende å kärande sidan, bland annat, derutinnan, att en fattig, ålderstigen och sjuklig gumma, G. Hallberg, som auder större delen af sin lefnad haft en fristad uti den mig och meddelegare förut tillhöriga, men af kärandena nu mera inköpta tillgränsande egendomen n:r 9 i qvarteret Kulberget Mindre, samt erhållit löfte eller åtminstone förhoppning att derstädes få för sin återstående lifstid varbo, likväl blifvit från sin besagda fristad al klrardena bortvisad och efter några månaders förlopp äfven beröfvad den hyreshjelp, som de enn förat tillförsäkrat, så att jag föranlåtits att åt henne hyra annan bostad; samt att om ock, allt detta oaktadt, afsigten å svarande sidan khvarken varit eller är att förvägra kärandena gåfvobref å den del af ifrågavarande bergstomt, som varit dem från början lofvad, dröjsmälet med detsammas utfärdande likväl torde finnas vara gehom ofvan andragna omständigheter fullt rättfärdigadt. Kärandena hafva icke å deras sida visat någon brådska med fullgörande af åtskilliga ännu resterande liqvider, tillhörande köpet af ofvan omförmälda egendom under n:r 9 i qvarteret Kulberget Mindre. Dock må i sammanhang härmed upplysas, att besagda köp icke innefattar någon förbindelse, å ena eller andra sidan, som afser det nå ifrågavarande gåfvobrefvet å bergstomten, hvilken tillhör egendomarne n:r 19 och 9 i qvarteret Djurgårdsbacken. Hvad derefter sjelfva käromålet beträffar, så och då den käranden jemlikt 17 kap. 335 rättegångsbalken åliggande bevisningsskyldighet icke kan anses i förevarande mål fullgjord, genom företeende af ett koncept eller förslag till gåfvobref, äfven om detta förslag är af mig skrifvet, men hvilket ingalunda är försedt med mitt godkännande eller gillande eller med min underskrift bekräftadt, utan tvärtom är ett kasseradt förslag, tillkommet under andra förhållanden. än de nu mera bestående, och icke afsett att sedermera begagnas såsom köftcept till det tillämnade gåfvobrefvet, hvilket kasserade förslag jag icke ens förstår huru och med hvad rätt säranden kan innehafva; alltså föranlåtes jag, med bestridande af allt afseende å ett så beskaffadt värdelöst papper, utgörande hvad man kallar ett Schartek att yrka ogillande af käromålet för så vidt derigenom åsyftas att förelägga mig någon viss tid eiler form för gåfvobrefyets. utfärdande å den ifrågakomna bergstomten eller bestämmande af gåfvans vidd och omfattning m. m., hvilket alltsammans är uppå gifvarens fria vilja beroende, såsom ofvan blifvit vördsamligen anfördt och ådagalagdt. Med stöd af sistberörda obestridliga grundsats, att. gåfvan är uppå gifvarens fria vilja beroende, och med åberopande af hvad uti det föregående redan blifvit andraget angående obefogenheten af att söka tvinga en gifvare till något emot eller utöfver besagde fria vilja, vågari Jag vördsämligen ifrågasätta, om det af käranden äskade vittnesförhör kan leda till något ändamål och huruvida det må vara lämpligt att uti mål af den beskaffenhet, som det förevarande, besvära vitthen med inställelse. Frågan derom, huruvida, genom försäljningen till kärandena af egendomen n:r 9 i Qvarieret Kulberget Mindre, någon förbindelse kan vara. utaf säljarne åtagen att skänka kärandena den SR tomt, hvarpå de göra anspråk och hyilken tillhör tvenne andra egetrdömar n:r 9 och 19 uti qvarteret Djurgårdsbacken, erbjuder jag mig att genom företeende af köpekontraktet fullständigt utredas Slutligen får jag den tran att till domstolens kännedom anmäla, hvad kärandena förut ock nogsamt hafva sig bekant, att nemligen det önskäde Bäfvobrefvets utfärdande och bestämman . det af tiden derför äfvensom af detsammas blifvande innehåll, lagligen beror, icke utaf mig, tbtan egarinnan till egendomen n:r 19 i qvarteret Djurgårdsbacken, till hvilken egendom den af kärandena åstundade egovidd hufvudsakligen hörer, men uti hvilken egendom jag icke ens är delegare; hvädan det endast medelbarligen kan uppå mig ankomma att af bemälda egarinna, som är min nära anhörig, söka utverka hvad jag anser skäligt föreslå .och hon finner godt att såsom gäfva bevilja, Uti egendomen :r di samma qvarter, öfver hvilken den meranämnde af. kärandena önskade egovidd äfven med någon mindre del sig sträcker, är jag deremot delegare. Att uti den öfver desså tomter nyligen utfärdade desighation mitt namn. blifvit tecknadt å båda nyssnämnda tomter, är felaktigt; refkliga förhållandet medeganderätten till dem är det, somm jag nu häft äran omförmäla. Gästaf Brandel. För den allmänhet, som ännu bar i friskt minne huruledes det bolag, som här uppträder såsom käratide, bildades öch kom till stånd endast och allenast för den ifrågasatta genomsprängningens verkställande, och huruledes vidate ett fästigHetsköp upp:jordes med hr Brandel, likaledes uteslutana. Un ft rg VR TT nn VD JR In HR pt Ösel EN a Oh ER met ER tt om Mt ADR! ft Jet In Få frn nn Hl AN Ag TA a pt ; j