Aftonbladet – 19 april 1862, sida 3

i Ö x ä (Insänd t.) Vår hufvadstads äldsta veteramer. Det är mindre behagligt att i klanderväg nödsas tidt och ofta återkomma till ett och samma imne. Nöden Kar likväl ingen lag, och nåste några ord fram återigen — de kongiga humlegårdsförhåilandena, ehuru man har käl till den aningen att böt och bättring torde tröja, om ej alldeles uteblifva. et lefvande trädet behöfyver, liksom menniskokroppen, ans och skötsel, om det ej skall förvina ochi förtid dö; Men på hvilket sätt ansas ;eh skötas träden i Humlegården, defina (ent songl. brefvet: den 15 Februari 1820) åt hufvudstadens invånare lemnade allmännas promenad, söm är alltför dyrbar och inbjudande att hållas i det lägervall, hvari den för närvarande befinner sig? Sa För ett antal år sedan verkställdes öfver hela pårken på det mest grymma och våldsamma stitt er så kallad fopphuggnings hvilken inbringade en-ansenlig mängd famnar ved, smideskubbar och annat skögsfång. I dessa träds då sönderfläkta öch sargade stammar och grenar bildade sig sedan brand och torka, son s söm Tregn och snö i de öppna såren t till röta och gjort att många af jättegrenarne ramlat ned och sannolikt flera hota till fall. För nägra veckor-sedan, under det lugnäst väder, nedbrakade sålunda i östra alln en dylik en en riktig timmerstock, så tung och k at till sina dimensioner, att han bestämdt skulle ha knäckt ryggen på en oxe, om en sådan då varit stådd på ERT i kongl. Humlegården och i det ögonblicket befunnit sig under trädet — sen då ryggen eller lifvet på en vanlig menniska. Pen fällne gamle har en hvar tillfälle att taga i skärskådande, som vid porten tittar in genom Sanergerket, Han ligger der ännu tvärs öfver gången. Det kan således vara lifsfarligt-att-promienera under träden i-denna park — först med Maj må: nads ingång öppnas den — iinan de til sin rattenhet: blifvit undersökta och mar widanröjt dylika botande projektiler fråti höjden. Dessa träd, de vördnadsvärda lindafne, veteraherna från drottning Kristinas tid, äro emeltertid på gamla dagar i det hela taget så krya och friska, att de väl skulle lefva och frodas ypperligt ännu ett par århundraden utan att komma på indragningsstat, om de finge åtnjuta sitt goda underhåll och blefve tillbörligt ompysslade. De kraftiga skotten på stammarne utvisa nemligen att rötterna ega tillräcklig lifssaft för de sugand: kronorna, ifall de skötas rätt, dessa kronor, hvilka i olikhet med de menskliga rikenas — äro så nödvändiga inom växtriket. ; Ofvannämnde kongl. bref förklarar uttryckligen, att Ko gl. Maj:t, som var sorgfällig att i möjligaste Småt o förekomma att denna promenad (Humlegården) förlorade något tti det ms 0 Ssom-bör utgöra dess väsentliga re och som varit anledning till trädgårdens förändring i en4gelsk stil, fästade de vilkor och förbindelser. att trädgården framgent skall uti samma smak alltid väl underhållas, träden sorgfälligt vårdas och nya planteras i stället för dem som utgå eller föråldras, och att planen aldrig får användas till Cannat än drifvande af gräsvärter, träd och blom4ster. Hela Stockholms allmänhet har bevittnat huru detta påbud Jefterlefvats. Under den beryktade topphuggningsprocedyren fälldes derjemte icke allenast omkring 200 i engelskastilen planterade fruktträd och försåldes till vedbrand och virke, utan att andia kommit i stället — på det att, såsom det hette, gräset icke skulle nedtrampag