Aftonbladet – 19 april 1862, sida 3

hade han vunnit, jemte ett sår, under de bedröfliga Junidagarne i Paris 1848. Sin störa lit terära ära skördade han förnämligast genom stt talangfulla RRENO? 1 den högt ansedda tidskriften Revue des deuz es. — Litterär egerdom. Den franske; författaren Leon Escudier bryr rörande detta vigtiga ämne utgifvit en broschyr 1red titeln: Les Pirates dedla lutrature et de la snusique. Deri granskas ånyo frågan om propristå inteilectuelleX, isynnerhet för att visa de förnämsta skiljaktigheterna mellan egendom i litterära och i musikaliska verk äfvensom nödvändigheten af nya normer för det sednare slaget. — Den engelska encyklopedien är nu med det 21:sta bandet fullständigt utkommen i 8:de upplagan. Den har kostat förläggarne Adam och Charles Black oerhörda panninpe ffringar, men den är också ett ståtligt verk. NE mest berömda lärda män ha varit medarbetare, naturligtvis förnämligast engelsmän, såsom Brewster, Chambers, sir John Herschel, Hooker, Layard, MCulloch och Monekton Mines, Owen, Robert Stephenson, Emerson, Terment och många andra, men äfven utländningar. Encyklopediens rika innehåll förlänar den värdet af ett helt bibliotek. Första delen; hvilken behandlats såsom inledning, meddelar i sex me historien om vetenskaperna och alla menniskoslägtets fram. steg. De följande delarne sysselsätta sig med allt vctandes nuvarande ståndpunkt. Det har varit utgifvarnes afsigt att redogöra för totalinnehållet af nutidens intellektuella och materiePa lif och i historiska artiklar, företrädesvis biografier, visa huru allt efter hand utvecklat sig, och denna jätteuppgift ha de lyckligt löst. Hufvudartiklarne firo värdefulla monografier och fullt villräckliga för den lärdes sjelfstudium, enligt hvad kritiken enhälligt erkänt. De bifogade talrika kartorna och illustrationerna uppfylla sitt ändamäl att underlätta uppfattningen. — Uno dei Mille, Romano storico di Vittore Ottolino. Denne En at de tusen är en bland de tusen frivilliga, som seglade med Garibaldi irån Genua till Milazzo och eröfrade konungariket Båda Sicilierna. Arbetet hör till memoirromangenren och meddelar till och med gett utIrag ur Garibaldis biografi af Elpis Meldfa. — Napoleon af mainotisk börd: När den nordame-rikanske resanden Bayard Taylor år 1858 var i Grekland, besökte han på Peloponnesus äfven landskapet Maina och uppehöll sig: der tlera dagar. Märkvärdigt nog fann han ej ine vånarne så dåliga, som de ha rykte om; tvärtom tyckte han, såsom han säger; med a ner om dem; han träffade der också ofta den rent RE typen: Bland andra orter besökte han den på Mainas vestra kust belägna staden Vitylo (fordom Oitylos), med hvilken, yttrar han, en besynnerlig historia sammanhänger. För 150 år sedan, så berättar folket, skedde nemlisen talrika utflyttningar till Korsika; bland. andra utvandrade äfven familjer Kalomiris eller Kalomeros (båda namnen uppgifvas) från Vitylo och öfversatte snart efter sin bosättning på Körsika sitt namn på it-lienska, och så uppkom namnet Bonaparte. Af denna familj var Napoleon, som således härstammade från nrainotiskt eller (enär mainoterna gälla för de gamla sparianernas efterkommande) spartanskt blod. Det berättas om Pietro Mavromichalis (mainoternas bekanta bey eller furste), att då han besökte Napoleon i Triest (när?), tilltalade han denne på grund-af denna historia såsom en landsman. Maimoterna tro fullt och fast härpå. Nämnda utvandring är ett historiskt faktum; och den om ständigheten, att namnet Bonaparte redan förut fanns 1 Italien, är icke något bevis för, att de korsikanske bonaparterna icke ursprungligen var rit Kalomeros från Maina. Saken ser ej så osannolik ut, menar Taylor; han tyckes för öfrigt icke känna till hertiginnans af ALrantes memoi