Aftonbladet – 19 april 1862, sida 2

Stanna qvar här, Lotty! ?Nej, det är bättre jag går, bättre att våra ensam. Gå tidigt i morgon Bessy, och låt mig aldrig höra ett ord om den förhätliga plånboken mera. Det är skönt att vända ryggen åt frestelsen, säger icke bibeln så Bessy?4 Jö Jag känner mig föga bättre för det, kanske det kommer sedan. En god sak har jag dock att glädja mig öfver, för allt det är. cHvad då?4 Att Dick Calverton blir ursinning när han får veta att plånboken försvunnit. Åndå någon afräkning på den hämnd jag är skyldig honom! Oh! tala icke så. Var inte rädd...4. Lottys besynnerliga skratt ljöd ännu hemskare, så här i mörkret — Det är bara prat, ingenting vidare. Göm den der plånboken väl, Bessy. Hon öppnade dörren och försvann lika tvärt som hon kotamnit, och Bessy stängde sin dörr i dubbelt lås, med en känsla af oro, som hon ej på fyra och, ett halftår erfarit. Hennes första tanke var att tända upp ljus och se efter om plånboken verkligen innehöll så mycket penningar, men i nästa minut på. minde hon sig Lottys varning och fadrens misstänksamhet samt åtnöjde sig med att draga upp jalusien för fönstret. Midt emot El-Dorado, på andra sidan at gatan, fanns en gaslykta, och vid dess sken lyckades Bessy taga reda på plånbokens innehåll. Sjelfva boken var gammal och nött, försedd med en klämmare af stål, som öppnades med svårighet och i följd deraf så häftigt att ett par papperslappar föllo på golfvet, hvarifrån de senast af Bessy upptogos och inlades i sitt förvaringsrum;ädet var en rymlig plånbok, med