Aftonbladet – 19 april 1862, sida 2

gen en diameter af 107, tum. Den är ännu icke refflad, så att experimentet måste göras med runda solida kulor af 156 skålp., men refflad kan dermed skjutas Armstrongsprojektiler (der längden utgör 2V, gånger diametern) af 300 skålp.. Denna kanon försöktes nu mot det hittills obesegrade Warriorspansaret. Närvarande voro hertigen af Cambridge, hertigarne af Somerset och Suth: erland, lord Cl. Paget, amiral Gray, hrr Samuda, Armstrong, m. fl. ehuru fillsammans blott ettinskränktare antal personer. Intresset var egentligen fästadt vid verkan at första skottet, emedan Warrior har en snabbhet, som gör -det otroligt att det kan träffås två gånger på samma ställe. Kunde taflan uthärda ett skott, fanns förhoppning att fartyget kunde motstå alla. Första skottet, en 156-pundig kula, afsköts med en krutladdning af 40 skålp. på ett afstånd af 200 yards. Det löste alla tvilvel.: Med ett brakande, somej låter beskrifva sig och som blandade sig med kanondånet, slog kulan mot en jemförelsevis oskadaddel af pansaret, krossade jernmassan i små smulor och splittrade lagret af teakträ i trådar, bokstafligen så fina som knappnåler. Den genomträngde väl ej helt och hållet den inre jernstommen, men böjde och spräckte den så, att den deraf förorsakade läckan svårligen kunnat stoppas. Andra skottet träffade nära intill det första och gjorde skadan tiodubbelt större om möjligt. För den, som ej ölvervarit försöket, blir det svårt att beskrifva huru jernet smulades i små skärfvor likt glas och huru teaklagret mera liknade en härfva af tvinnad tråd än träfibrer samt huru den inre jernstommen närmast liknade sönderrifvet papper. Dessa två skott voro fullkomligt afgörande beträffande kanonens kraft, och hade de träffat en jernfregatt i vattenlinien, skulle den ovilkorligen sjunkit inom en half timma. Som skottet emellertid icke helt och hållet genomträngt sidan, ökades krutladdningen fill 50 skålp. och kanonen riktades mot den öfversta delen af skott-taflan, som vid föregående försök lemnats orörd. Man målade här en hvit fläck, och skottet slog så precist in i dess medelpunkt att intet spår af den hvita färgen derefter syntes. : Denna gäng genomborrades icke blott pansar, trä och stomme, utan kulan borrade sig djupt in i de massiva bjelkar, som stödja skifvan, med den kraft, att de stora granitblock, hvarpå det hela hvilar, lossnade. Hade Warrior träffats af ett sådant skott, skulle kulan sannolikt slagit igenom äfven motsatta sidan. Ett annat hvit märke gjordes på nedersta delen och kulan slog in med samma precision och med samma resultat. Afven de ifrigaste förfäktarne af jernpansaren måste nu stryka segel och erkänna att dessa nu icke gifva mera skydd än träfartygen. Krigsdepartementet hade således segrat och det återstår för amiralitetet att ånyo börja från början. Några vidare försök gjordes följaktligen icke och kunde också svårligen göras, emedan kanonen, som tyckte sig hafva arbetat tillräckligt, vid sista skottet rekulerade ifrån träställningen och inbäddade sina bakhjul i den styfva våta leran, för hvilken Shoeburyness är så ryktbar. Warrior och hans tre kamrater, de enda pansarfartyg som England eger, äro försedda med 4YV, tums Jjernplåt, samt derinom med två lager af 10 tums teakbjelkar och en stommå af en tums smidt jern. De nya fregatterna skola få ett jernpansar af SM, tum och endast 10 tums teaklager, men långt innan de kunna gå af stapeln har den nya kanonen blifvit refflad för 300-pundiga kulor; mot hvilka icke ens 6 å 8 tums pansar förslår. I denna täflan mellan kanoner och pansar måste alltid de förra segra, emedan det finnes en gräns för pansarens tjocklek för sjögående fartyg, men nära nog ingen för nämnde slags kanoner. I dag segrar en 156-pundare, en månad härefter en refflad 300-pundare och innan midsommar torde en 6090-pundare vara färdig, hvaremot intet sjögående fartyg tål tjockare pansar är 6 tum. Amerikanarne konstruera ju nu 1000-pundare!