Aftonbladet – 17 april 1862, sida 2

Han stod ännu qvar på samma ställe då en polisman långsamt närmade sig och lyste på honom med sin lilla lanterna. Han tycktes vara väl känd i grannskapet, ty polismannen lyfte på hatten. tHvad har händt, mr Parslow? Jag har blifvit bestulen på en summa penningar och ett ur.4 Här i trakten? 4 I närheten af värdshuset El-Dorado. Ah! — det var illa! tTror ni — således — tror ni att det är alldeles omöjligt att återlå det stulna? Fullkomligt omöjligt sir; likvisst bör ni följa med till polisinspektoren, som skall anteckna stölden och göra. efterforskningar. Uret kan möjligtvis återfås hos någon pant: lånare.tt z Det var knappt värdt fem shilling, sade wr Passlow med en suck, men det gick rätt bra ibland — litet för fort, kanhända, Mr Parslow kom att tänka på huruledes. det gamla uret verkligen gått alldeles för fort på sistone, så fort att han aldrig mera kunde hoppas att hinna upp det, men han sade ingenting, eburu en lätt dragning på munnen förrådde att den gode mannens lynne ej saknade en viss humoristisk rigtning. Mr Parslow begaf sig dock ej, till den anvista. polisstationen; han hade sina egna tankar om hvem som tagit hans plånbok, och ehuru han försökte slå bort dem, åturkommo: de likväl beständigt. Det är bra bedröfligt4t, sade han för sin sjelf, under det han långsamt återvände til El-Dorado, i den fåfänga förhoppning att-på oatan hitta sin plånbok: Jag är ej misstänksam, och jag trodde henne verkligen ej så illa — men jag var ju så rädd om min bröstficka der i folkträngseln. Likvisst