Aftonbladet – 17 april 1862, sida 2

Och släck ljuset, annars anar Dick Calverton oråd när han går upp. Bessy insåg riktigheten at denna anmärkning och släckte således ljuset. Lotty kröp upp i ena hörnet af sängen, svepte täcket om sina bara fötter och utbrast skälfvande af köld: om kallt det är i natt!X i varföre låg du inte qvar i din fän Lotty? E e Då hade alla mina goda föresatser, som vanligt, gått sina färde innan morgonen, cÄr det en god föresats som fört dig hit min syster? Ah, hvad jag är glad ! Det är ingenting som rör dig — hvad är du glad öfver? Säg mig hvarföre du kom bit.? Säg mig först hvad då tänker om den der presten? Det är en god och förträfflig man, Lotty, en man som också vill göra godt. SDet är så svårt att vetat, sade Lotty, Sjbland tror jag ändå att han är en sådan der smygande, psalmsjungande skrymtare, som de säga att alla prester äro, och ibland kan jag omöjligt få i mitt hufvud att han liknar dem. Dt är bra löjligt — nej det är bra hemskt, att höra honom kär, utan ringaste orsak, tala om. Gud allsmäktig. ochbedja en tänka på honom. Det faller sig föga naturligt här vid Choke street.4 Åtminstone äro vi ej här vana vid så vänliga menniskor, sade Bessy med någon bitterhet. Om han förtjenade en enda styfver dermed, så skulle jag inte undra derpå, men wu är det alldeles. obegripligt, huru mycket ag också funderar derpå. Bessy; vet du att den mannen räddade mitt lif för fem år sedan. Räddade ditt lif? (Forts.)