BÖR gi tor INR brer Et RR AR det återstående innehållet på tunnlandet af bjelkträd och-sågtimmer eges för intet. Vi hafva erbjudit och vi skola ännu fortfara att bjuda spekulationen och affärsverksamheten att öfvertag i sådana stora och, så vidt detvarit oss möjligt att lära oss känna, värderika. välbea skogar inom Ljusnans flodområde mot billigt pris: — Vihafva angifvit och föreslagit åtgärder för underlättande af timmerutdrifningen samt ifrågasatt en ny väg, en pålitligare och snabbare transportmetod för skögsprodukternas nedforslande. till. hafvet, till en af rikets bästa rymligaste. hamnar, Men ej. blott korrespondenten från Vestra Helsingland utan framförallt den allmänhet, som benäget tagit del af våra gjorda framställningar, bedja vi måtte lägga noga märke dertill, att vi genom våra annonser i de offentliga fningarne och vår utan begränsning för alla tillgängliga peta prospekt sätt öppna vägar; att vi icke, me ft enda vilkor sökt binda någon på våra uppgilter, utan i stället ochi I motsats till hvad sönt är skett vid. ett och annat förutgående trävarubolags bildande, först erbjudit pröfning och granskning af allt: skogar, flottvatten, belgenhetet,;transportled mot hafvet, brädgårdsplatser, hamn m.? m.åtill dem, som reflektera på vårt anbud. -För väl känna vi det stora moraliska ansvar hvaruti vi stå genom vår inpjudoing, till ifrågavarande stora-företag, för att vi ej skulle både önska och göra till vilkor denna granskning, detta bedömande af dem, som med oss. vilja gå in i företaget och deruti nedlägga penningar. Men vi tro, i sanning, att denna värdefulla, sällsynt stora egendom af välbelägna skogar inom Norrlands sydligaste flodområde — större och bättre måhända, än numera på något annat ställe i Sverge kan erbjudas inom en flod-dal. — dessa ifrågasatta företag förtjena denna uppmärksamhet, denna närmare granskning och bedömande på de särskilda stälena: Vi, som inbjudit:härtill och ega det moraliska ansvaret på oss, afvakta gransknigens resultater med lugn och tillförsigt. I det svar och redogörelse vi nu lemnat med anledning af Ckorrespondentens framställningar samt med afseende jemväl på flera i det offent: iga icke bemärkta men vårt företag likväl ifrigt motarbetande intressen, hafva vi kanske varit omständligare än tillständigt anses; men vi vilja erinra, att här icke. gäller blott en vanlig affär några personer emellan; utan medifrågavarande betydliga: industriella företag äro förknippade stora allmänna fördelar genom den jernyägsanäggning, som med trävarurörelsen står:1förbindelse, och som mäktigare än något annat medel skulle utveckla och höja de vidsträckta, på :odlingsmark och andra naturförmåner väl begåfvade provinserna Helsingland och Herjeådalen i befolkning, odlingar och all förkofran.. :Hudiksvall den 24 Mars 1862. Julius Brun. Eric. : 0. Regnander. Rällegångsoch Polissaker. Teateruppträdena. I dag förekom åter i poligkammaren åtalet mot e o. kammarskrifvåren Canning Hervan, för let, han sedan han utkommit från sin loge och i korridoren; blifvit af civilt klädde Ppolisöfyerkonstapeln Åkerdahl förehållen att under representationen af Smädeskrifvaren vid flere tillfällen hvisslat och hyssjat då från andra-håll handklappningar hördes, skulle hafya ogvädat Åkerdahl. Vaktmästfarne Jansson och Andersson; anställda å 3:dje raden, hvarest Hervan vid tillfället haft sin plats, intygade efter aflagd vittnesed, att då Åkerdahl förehållit Hervan att hafva hvisslat, Hervan häftigt utfarit: Hvem är ni, vet ni ej hut fähund, ska ni förolämpa folkt. Jansson hade icke sett alt Åkerdahl förevisat tjenstetecken, men väl att han sträckt handen åt fickan. Åkerdahl; hade följt efter Hervan då han efter ordvexlingen under mellanakten gick ned utför trappan. Andersson hade hört Åkerdahl yttra till Hervan: Låt bli att hvissla. Härpå hade Herväh yttrat: Tig fähund, det angår er icke. Hervan: förklarade att han icke ville bestrida att möjligen ha fällt ett oqvädinsord: till Åkerdahl; men denne hade förföljt honor ochdetunder hviskat honom en mängd. smädliga utlåtelser i örat, och sålunda uppretat honom: Hervan hade icke afvetat att Akerdahl vore öfverkonstapel, och detta så mycket mindre, som han ieke kunnat ana att en polisöfverkonstapel kunde företaga sig att blanda sig i spektakelbesökandes uttryck af bifall eller missnöje med en pjes. Att poliskonstaplar placeras vidt klädda Sr geraderna för att spionera å åskådarne hade Hervan icke förr än nu erfarit. Att ha både applåderat och Nvisslat det erkände Hervan under förklarande, att: en mängd andra personer på enahanda sätt uttryckt. sin opinion öfver pjesen. Utslag i målet kommer att afkunnas nästa lördag. — Hyrkuskdrängen Johan Eklind vari dag inkallad till poliskammaren af pigan Amalia Josefina B., med yrkande att Eklind mätte Elggren utgifva uppfostringshjelp för ett barn. Eklind förklarade att hen icke förmådde utgifva någon ersättning åt B., emedan han förut åtagit gig barnauppfostringshjelp åt icke mindre än sju flickor. Gifta sig med B. kunde han icke, emedan han redan tagit en ny flicka till sin hushållerska.. På polismästarens uppmaning att afskeda den nya hushållerskan och taga B. hem till sig och sålunda SE utgifva uppfostringshjelp, invände E.: Det går ej an, ty jag vet ännu icke säkert hvad som kan hända med den jag har hemma. Polismästaren; som anmärkte att Eklind vore en riktig Don Juan, bragte det emellertid derhän mellan parterna, att E, gick in på att, sedan B. styrkt att hon tammat in barnet å barnhuset4, utgifvå till B. 45 rår. Dervid fick saken bero, och parterna lemnade sessionsrummet. — Tornväktaren i Kungsholmstornet Pehr Gustaf Fredriksson, boende uti huset n:r 11 i Klockstapelsgränden, hade .en dagi förra veckan hemma glömt sin silfverklocka å väggen. Då han hemkommer saknas klockan och anmälan härom göres å polisvaktkontoret, Fredrikssons hustru uppgifver att icke någon annan än hennes mans broder, arbetskarlen Isak Fredriksson; innevarit i rummet. Då derefter tvenne å krogen i huset anställde igor intyga att Isak Fredriksson den dag klockan bortkommit varit innehafvare af och visat dem en klocka, som beskrifning befunnits vara den bortstulna, så togs Fredriksson i förhör, men nekade under förklaring att icke på flera år ha haft någon klocka. Då vid polisundersökningen i dag flera andra personer intygade att Fredriksson inne: haft klockan, så blef han, oaktadt sitt fortsatta nekande, förklarad skyldig träda i häkte, och uppsköts målet för flera vittnens hörande. Efter detta besluts afkunnande förklarade den bestulne att brodren sannolikt vore oskyldig och bad att som han hade hustru och barn att försörja han ieke måtte häktas. Något afseende kunde icke fästas å denna framställning. LANDSORTS-NYHETER Gefle den 12 April. Det för året först från