Aftonbladet – 15 april 1862, sida 3

stora som urTeal KaSstern. Konung Carl Johan och håfdatecknaren ÅA, Magnus Strinnholm. o Ar 1836 hade Strinnholm uträttat ganska mycket och visat sig som en äkta häfdatecknare. både grundlig, trogen källorna och skarpsynt; ändock varhan obemärkt af allmänheten; några upplyste läste väl hans skrifter, men brydde sig icke om hans person. Konung Carl Johan, sjelf en historisk person, älskade historien, äfven den svenska, inför hvilkens domstol han visste sig ör efter döden skola framstå. Han lät sin öreläsare, öfverste Holst, !muntligen öfversätta på franska flera svenska historiska arbeten och äfven Strinnholms. Den dag Holst slöt Strinnholms arbete, sade konungen: Jag tycker om den der författaren, jag vill tala med honom, jag vill ha honom ensam till middag hos mig d öfvermorgon! Styr om det, min käre Holst! Ni känner väl honom ?4 Öfversten kände icke författarens person, men som han läst hans arbete, svarade han: Ja n å öfversten tog afsked, påminte konungen honom om att befalla Strinnholm till öfvermorgonens middag. Holst frågade flera af sina vänner om de kände Strinnholm, och hvar han bodde; ingen af dem hade hört talas om en sådan .,person; slutligen gick Holst ganska förståndigt till en bokhandlare, som uppgaf att hr Strinnholm bodde hos boktryckaren H. på Södermalm. Följande morgon, då Strinnholm, helt tarfligt klädd, satt i sin vidskammare och skref, inträdde till honom en hoflakej, rak i ryggen, och frågade: Är det herr Strinnholm ?4 Jaha!4 genmälde Strinnholm något vresigt, ty han tyckte icke om att störas i sitt arbete; hvarom är frågan 25 Herr Strinnholm, sade hoflakejen, är befalld till kongl. slottet i morgon, att spisa en sam med Hans Majestät. Hvad vill det säga? Gycklar herrn med mig ? Alldeles icke, herrn ät befalld till... Ah, det är bestämdt misstag! Är det icke herrn som skrifvit en svensk historia ?4 Jo, jo, så har jag, men hvad hör det hit?4 Jo, jag har fått befallning att befalla till kungen just den herr Strinnholm, som skrifvit en Svensk historia, och herrn får icke säga nej, det duger icke när kungen befaller; herrn skall infinna sig i morgon klockan 6 i stora galleriet. Adjö! . Hoflakejen försvann, Strinnholm gick ned till sin vän, boktryckaren H., omtalade hvad som händt honom och slöt: tHvad skall jag göra? Naturligtvis lyda; kungen har fäst uppmärksamhet på dig, din lycka är gjord! Men jag har inga lämpliga kläder; som du vet brukar jag blott rock, jag har nu ingen frack! Betyder ingenting, du skall få af mig allt hvad du behöfver, jag skall sjelf komma upp till dig i rättan tid och rusta ut dig, så att du med heder kan. visa dig för kungen. Jag äter hellre mitt vanliga mål kl. 1, än jag dröjer till qvällen med middagen, och så vill jag icke, göra dig besvär eller kostnad. Äta kan du som vanligt, det b: höfs, ty kungen sjelf äter så fort, att ingen hinner tta sig mätt med honom; mig gör du hvarken besvir eller kostnad, utan största nöje och heder — du är ju min kompanjon! Strinnholm lät öfvertala sig och infann, sig riktigt på klockslaget i slottets stora galleri, der han stannade vid dörren, något förlägen, ty Svenska Akademien var samlad vid ett af de stora fönstren; i början stod han alldeles obemärkt, slutligen kom en af de Aderton, den ende, som kände häfdatecknaren, den alltid älskvärde v. B., och frågade vänligt hvad Strinnholm ville. Strinnholm nämnde att han var befalld till kungen. Det var visst något misstag, sade v. B. Ja, jag tror så med! svarade Strinnholm beskedligt. I detsamma öppnades dubbeldörrarne i ena ändan på galleriet och ur dem framträdde, med högburen panna och blixtrande blickar, kung Carl Johan sjelf. Hela Svenska Akademien bugade sig djupt för monarken, hvilken nyligen stiftat ett Erligt pris till belöning och uppmuntran för litterära förip de hade nyss öfverlagt om åt hvilken. de skulle bestämma belöningeri, men icke kunnat komma öfverens; den föga bemiärkte Strinnholm hade naturligtvis icke kommit i fråga. edan kungen nickat nådigt åt Akademien, sade han på franska: Hvilken är herr Strinnholm? Hr von B. skyndade att presentera Strinnholm. Konungen utbrast helt högt: Jag Sjömän från Ratcliffe Highway besökte ElDorado — blefvo ofta bestulna der — och en mängd personer af alla åldrar och kön, några kanhända ärliga, men böjda för lättja, njöto med ifver af ett nöje som den frikeNÄE TRUE EU ARNESEN EO Ip? Se ENE ARE EG