Aftonbladet – 15 april 1862, sida 3

der i barndomen, liksom kikhostan, och var nu glad att du är ifrån det. Motsägelser och böner tjenade till lika litet, och Bessy måste åtnöja sig med att läsa i sin bibel. Första året försummade hon aldrig denna läsning, men sedan ökades hennes göromål; hon steg tidigare upp och lade sig sent, och då det var tyst och hon befann sig på sitt lilla vinderum, var hon olta så sömnig och trött, att hon gerna lade bort sin kara bok för en dag eller så, sedan för cn vecka och slutligen öppnade hon den aldrig. Mary Davis hade visserligen bedt henne ej glömma bort vanun alt dagligen läsa deri, men Bessy tänkte understundom litet harmset på huru Mary alldeles glömt henne och litet brydde sig om huruvida hon höll sitt löfte eller ej. Hon hade skrifvit fem eller sex bref till Mary Davis, alla innehållande den bedröfliga nyheten att hon fann sig mycket olyckli.; hon hade gifvit Mary en noggrann uppgift på sin adress, men icke destomindre ej-erbållit ett endå ord till svar. Slutligen upphörde Bessy att skrifva, och blef; som vi antydt, likgiltig för många saker, som förr skulle gått her.ne till hjertat. Och när Bessyseåunda en gång blifvit van vid detta lefnadssätt, fann hon sig ej mera så olycklig: om hon blott aktade sig att motsäga fadren, kunde hon göra nästan hvad hon behagade. Bessys sista försök att sälta sig emot sin fars vilja inträffade då hon var något öfver fjorton år, och hön befalldes använda sin ganska vackra röst, för att roa säll kapet på El-Dorado: Der fanns nemligen ett så kalladt musikrurn, och det var derifrån Richard Calverton hemtade sin största vinst, utom att musiken var en god. förevändnivg för de möten som ibland hölls der och som eljest möjligen blifvit sedda r ed misstänksamma blickar.