Aftonbladet – 15 april 1862, sida 3

till Strinnholm och sade ölj mig gick tillbaka till sina rum. Strinnholm följde. förlägen. j Inom några minuter förenade sig Svenska Akademiens ledamöter att gifva Carl Johanspriset åt Strinnholm, (Lith. Alleh.) es Svar till korrespondonten från Vestra Helsing; land i n:r 59 af Aftonbladet, angåonde: Vestra Belsinglands trävsarubolag. ; . Aberopande undertecknad Bruns den 17 Mars härifrån afgifna meddelande till korrespondenten från Vestra Helsingland, gå vi nu att aflemna? svar på de anmärkningar, bemälde korrespondent behagat göra öfver det af oss m. fl. projekterade : Vestra Helsinglands trävarubolag. De äro oss ingalunda ovälkomna dessa kor-; respondentens så kallade anmärkningar, vå del bereda oss tillfälle att inför allmänheten framlägga ett och annat förhållande från skogarne häruppe, som väl förtjenar att ses i sin rätta; dager, samt att närmare redogöra för vår sal, I hvilken vi hoppas icke skall lida, utan snara befordras genom den öppnade diskussionen. Vidi bemötandet af korrespondentens anmärkningar; och insinuationer vore detisanning ganska myc: i ket att säga, och rätteligen borde början göras j med en noggrann historik i de allra innersta! delarne öfver trävarurörelsens efter Ljusne elf appkomst och verksamhet med hänsyn till orten och det allmänna; men som den berättelsen blefve icke allenast vidlyftig och besvärlig utan ock rätt obehaglig att nedskrifva, så se vi gerna att vi icke nödgas befatta oss dermed. Så mycket vilja vi dock i afseende härpå säga korrespondenten, att vi långt före detta fått anledning öfvergifva den der auktoritetstron på en mängd uppgifter rörande skogar, Ljusne elf, kommunikationsleder m. m., som emanerat från I. ett visst håll af Vestra Helsingland och flitigt i blifvit understödd af åtskilliga enskilda intressen . inom provinsen. Vi hafva under de närmast förflutna åren, under våra bemödanden att åstadkomma industri och utveckling inom vår ort, så. fta hört den gamla visan sjungas, hvarmed man velat insöfva oss stillhet och ro; — den nemligen, att det ej skulle finnas någon skog vidare ifrig efter Ljusne elf, att derpå bilda ett nytt trävaru bolag; att det icke skulle låta sig göra att verkställa timmerskiljnipg i Ljusne elf; att det icke skulle gå för sig att anbringa flotted samt flotta sägtimmer och bjelkar genom Dellen-dalen till Hudiksvall; att det icke var värdt att tänka på jernvägen efter samma led upp till Ljusnan o. s. v. — att det må förlåtas oss det vi nu, som sagdt är, redan långt före letta öfvergifvit att lita på de från dessa håll sig förskrifvande stående fraserna; helst som nu, trotts dessa ochallt det ifriga motarbetande. hvarmed de varit beledsagade, det mesta af hvad man sålunda förespeglat såsom omöjligt och outförbart, är realiseradt — således praktiskt bevisadt — såsom att det fanns skog åt ett nytt trävarubolag: Hudiksvalls ångsågsbolag, och att det till och med finnes ännu långt mera skog qvar, eller äfven åt ett annat: det nu projekterade Vestra Helsinglandsträvarubolag, att det går för sig att skilja timmer i Ljusne elf (ty allt ångsågsbolagets timmer afskiljes der) , att det gick an att bygga flottled och flotta genom Dellendalen (ty allt ångsågsbolagets timmer och dessutom åskilligt med främmande bjelkar gå nu den vägen), och det är således nu mera endast utförandet af jernvägsanläggningen mellan Ljusnan och sjön Dellen som återstår, för att alla de berörda uppgifterna skola — landet att lyckönska! blifva praktiskt vederlagde. Vi öfvergå till de särskilda punkterna af korrespondentens s. k. anmärkningar, men eftersom korrespondenten söker inför allmänheten göra troligt att vi och de med oss för det nya trävarubolaget och jernvägsanläggningen arbetande personer egentligen afse att bereda oss enskilda ekonomiska fördelar utaf den nya trävaru-rörelI sen, så få vi, med förklarande att denna korrespondentens: insinuation innebär och vittnar om en gemen osannfärdighet, af aktning för sanningen samt skyldig erkänsla mot de flera personer, hvilka oegennyttigt uppoffra och understödja de här inom orten ifrågaställda fosterländska företagen, nämna några ord om orsaken hvarföre vi jemte de med oss intresserade personer måst gifva oss in i handel om skogar efter Ljusne elf. Under det att år 1859 Hudiksvalls jernbana, som sätter hafsviken vid Hudiksvall i förbindelse med Dell-sjöarne, skred till sin full-1: bordan, !och man såg att det icke var någonting så oöfvervinneligt att anlägga en mindre jernväg, men deremot att detta kommunikationsmedel var mäktigt att omgestalta mångfaldiga förhållanden, att sprida lif och verksamhet, der sådant förut icke tunnits, så fördes tanken hos flera härvarande män, hvilka alldeles icke afse att berömma sig sjelfva, då de nödgas erkänna, att de högt intresserat sig för den vidare utvecklingen af provinsen Helsingland jemte den med denna i samma floddal belägna och genom alla naturliga band förenade och beslägtade provinsen Herjeådalen, på utvägar för en sådan önskvärd, allmänt gagnande utveckling i jordbruk och åtskillig annan industri, sådan utveckling ensamt och allena kan betingas genom en lättare, mindre dyr och tidsödande förbindelse för person-trafik och varu-utbyte mellan det inre, bördiga och på naturtillgångar vällottade vestra landet och hafskusten; och det var klart, att landskapernas egna tillgångar på naturalster måste anvisa de för landets framgång arbetande personerna vägen för ernående af ifrågavarande mål, som genom intet annat medel kan vinnas, än genom Legagnandet af de närmast realiserbara naturtillgångar, hvaraf landskaperna lyckligtvis ännu ega mer än tillräckligt i behåll, för att dermed kunna godtgira kostnaderna af de stora företag, som blifvit ifrågaställde att utföras; och på detta sätt var det, som beslutet uppkom att uppköpa och kontrahera om för timmerutdrifning välbelägna, betydliga skogar efter Ljusne elf, för att, såsom redan är sagdt, på dem grunda och medelst dem ersätta de ej mindre allmänt än enskilt gagnande företag, som genom upplyst och fördomsfri, sjelf: ständigt tänkande och beräknande spekulationsanda torde komma till stånd. Korrespondenten, som uppgifver sig bo och vara lokaliserad inom den ori, som skulle blifva fältet för den nya verkeamheten, säger sig med stigande förundran hafva tagit kännedom om de kalkyler, som ligga till grund för inbjudningen. Ja, — att en förundran bemäktigat sig korrespondenten, fatta vi genast, och denna är väl, att man vågat offentligen uppträda med nya förslager, samt motsäga de utaf de äldre trävarubolagens Jå Ljusne elf intressenter under flera är flitigt inlärda oca meddelade trosartiklarne på förträfiligheten att gå den naturliga vägen, d.v.s. hela elfven nedefter, öfver alla de många och långa öarne i Södra Helsingland, ända till dess raan år ettdera af de aliena tjenliga och tillåtna afvikningsställena: Bergviken eller Marman och blir förd endera på Söderhamns eller hirr Dicksons jernväg till den ce godkända utskeppningsorten: Söderhamnsfjärden. Men har korrespondentens förundran 1 öfrigt verkligen stigit til någon anmärkningsvärd grad, så — för att kod ög born dd At) ker rr Kn tek dn RR KA Se JO JG ont ena fö) OR SK En Rn