Aftonbladet – 15 april 1862, sida 2

beständigt på möjligheten af att bringa alla postmärken inom hennes brittiska majestäts område i sin ego. Bessy kunde blott påminna sig ett enda tillfälle, då han visade sig mindre sluten än vanligt, en afton då Richard OCalverton, i glädjen öfver någon hemlighetsfull lyckans omvexling, visade sig frikostig och bjöd på gin öfver lag. Calvertonska familjen var något fallen för att skryta, och Richard Calvertonsatte en ära uti att han bar ett namn som aldrig förekommit vid någon domstol; Charles Edvin gick ändå längre och kallade himlen till vittne öfver sig att han aldrig ens gjort sig saker till något som bort afhandlas af domaren. cOm jag också lefver af mitt geni, mina vänner?, sade han i faderlig ton, fom jag åkallar den menskliga svagheten och den menskliga svagheten svarar mig, så är felet ju icke hos mig, utan hos den som besvarar min uppmaning. Jag ären hederlig man, som kan stiga i min graf lika lugn som i min säng, det är ganska säkert. Jag arbetar ju för mitt bröd, jag kan säga att jag gifver menskligheten en nyttig lexa, som lärer mången enfaldig yngling eller flicka att blifva klokare och taga sig till vara för verldens falskhet. Äro icke annat folk lika hederliga som du? brummade brodern. Visserligen, visserligen — jag säger ingenting om annat folk, Richard. Jag ville ej ens till sjelfförsvar kasta skugga på någon medlem af familjen, eller af någon annan familj, ieke för någonting i verlden. Det är min tanka om saken, och dermed punkt. Har det kommit några bref till spå2.annen från Derby, Richard?4 Ja, men det är bäst att lemna dem tills i morgon. Hvarföre så??