Aftonbladet – 15 april 1862, sida 2

det ej sjelf, ty hon hade ej förut kännt henne, eller vetat hurudan hennes karakter då var. Lofty hade varit sjelfvisk, envis och nyckfull; hon hade steg för steg beträdt det ondas väg, hon hade aldrig läst en bön, aldrig hört ett godt råd och alltid fått följa sin egen vilja, så snart den icke kom i kollision med hennes fars. Då Bessy, ung och oskyldig, på en gång kastades midt i den verld som förstört Lottys egen själsfrid, vaknade all den ÅR SG för sina likars moraliska fara, som bor hos hvarje vinna, huru djupt fallen hon än må vara. ch Lotty vakade till en viss grad öfver Bessy. Hon försökte visserligen ej attleda sin yngre syster eller att uppmuntra hennes bättre tankar och föresatser, men om någon stor frestelse hastigt stod på hennes rån och Bessy kanske beslöt sig för ågon oölverlagd handling, som endast skulle hafva kastat djupare skuggor öfver hennes lif, då stod Lotty vid hennes sida och bad henne vara försigtig. Charles Fdvin var kanske den som af hela familjen hade det jemnaste lynnet. Han var alluid sysselsatt, yttrade alltid samma oförargliga anmärkningar, alltid åtföljda af samma vänliga leende, gillade bestän igt broder Richards åsigter, visade sig lika jenstaktig mot hvarje annan medlem af familjen, och var för öfrigt samma smygande, dåligt klädda, långnästa figur, som Bessy för fyra och ett halft år sedan gjorde bekantskap med, en bekantskap som under denna tid hvarken ökats eller aftagit. Det var ej heller så lält att närma sig denna man, han var så tystlåten och inresserade sig så föga för allt hvad som föregick omkring honom, och sysselsatte sig uteslutande med sina egna planer på all: mänhetens lättrogenhet, Han spekulerade