Bref från Danmark. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 8 April. Noter, och åter noter; och omigen noter — det är den uppbyggliga omvexlingen i den dansk-tyska striden. Det är sorgligt men sannt, att om man toge sig före att räkna dem af H. M. konungen af Danmarks undersåter som känna denna strids gång och egentliga ståndpunkt för ögonblicket, så skulle man ej få ihop tairikare samling än den refve Manderström hade på sin sednaste lysande maskradbal. Vår helstats historia sedan Januari 1852 är nemligen en så invecklad väf afnoter och kontranoter, förklaringar, rotester och Gudvet hvad, att detfordras en icke. obetydlig massa förkunskaper, tid och jag hade så när sagt penningar för att skaffa sig nödiga materialier och sätta sig så in i den att man kan följa de särskilda trådarne och städse ha detaljerna för sig. . Hvar äro vi nu? Vi äro i en cirkel med de bästa utsigter att framgent komma att gå rundtomkring som en häst i ett tröskverk och med cCet sorgliga medvetandet att det är långhalm som tröskas. Tyskarne hata positiva steg som pesten, vår regering har den 26 Oktober förlidet år gjort dem någonting som liknar ett positivt förslag, et forelöbigt bög til et midlertidligt Provisoriwm, men då fingo noterna genast brådtom all ej sysselsätta sig dermed, då återgick man till den gamla frågan om förpligtelserna af 1851—52 i afseende på Slesvigs förvaltning. cHafven I hållit dem och viljen I hålla dem?4 — Vi hafva hållit dem; men Slesvig angår er alldeles icke. — Jo, Slesvig angår oss, men I hafven ej hållit löftena. — Nej, Slesvig hafven 1 ej att göra med, men vi ha hållit löftena. O. 8. v., 0.8. Vv. Innehållet är detsamma; det är bara formen man roar sig med att variera. Så stå förhandlingarne mellan PreussenÖsterrike och Danmark; det: är de förres tur att svara. Och så står förhållandet till tyska förbundet sedan det har endosserat Preussen-Östorrikes noter. Intresset här hemma för denna notvexlipg tyckes vara blott och bart stilistiskt och litterärt; men finner dem oodt skrevne, Jet Pent, fin Ironi4, slem Nöd at knaokket, En sådan uppfattning är helt naturlig när man ä är i stånd aut genom läsningen af en särskild not få den verkliga ställningen klar för sig. Och när man noga öfverväger allt, så torde också noternas största intressei afseende på resultatet verkligen vara mera litterärt, en viss estetisk njutning. Vikomma icke ur cirseln för det vi gå på med att sjunga en refräng; vilja vi icke bryta tvärt och göra hvad som skall göras, så kan man alltid efteråt försvara det — och således