Aftonbladet – 12 april 1862, sida 3

mal bekant i Madeleine. Mairens stränga uppträda vid Fantines befrielse hade förfärligt kränkt hans embetsmannastolthet; han fattade nu hastigt sitt beslut och skickade dagen derpå ett bref till polisprefektens i Paris sekreterare. Icke långt derefter inträdde Javert i mairens arbetsrum och bad, djupt bekymrad, att hr Madeleine ville hos vederbörande utverka hans, Javerts, afskedande, ty han hade svårt förgått sig. Han tillstod nu, att han hos polisprefekten i Paris angifvit mairen såsom — f. d. straffången Jean Valjean, men fått till svar, att han måtte vara förryckt, ty man hade nyss uti en gammal man, som kallade sig Champmathieu samt blifvit häktad och inställd för assisdomstolen i Arras för en fruktstöld, igenkänt den beryktade brottslingen Jean Valjean; fångväktmästaren i Arras, en f. d; Toulon-fånge, har genast igenkänt den häktade såsom Valjean, två andra galerfångar, konfronterade med Champmathieu, hade likaledes genast uppgövit detsamma, och han sjelf, tillade Javert, ar med egna ögon förvissat sig att den häktade utan all fråga är den verkliga Jean Valjean. Madeleine lyssnade uppmärksamt och underrättade sig noga om den Champmathieuska sakens sammanhang och betydelse. Saken förhöll sig sålunda: Om Champmathieu var den, för hvilken han gaf sig ut, så förelåg en enkel förbrytelse, hvilken ej en gång ännu var bevisad; den anklagade påstår åtminstone att han på vägen hittat en afbruten gren med några äpplen och tait upp dem; men. han hade alldeles icke ingätt i trädgården och der afbrutit grenen. Var åter Champmathieu, såsom man sade honom midt i ansigtet, den fordie förbrytaren Jean Valjean, då hade ett återfall till brott egt rum, då komme äfven saken rö