Aftonbladet – 12 april 1862, sida 2

leine hade tre år förut såsom en fattig obemärkt man invandrat till M. med ett par hundra francs; till följd af den af honom åvägabragta hastiga utvecklingen af industrien var han i stånd att redan efter två års förlopp uppföra en stor fabriksbyggnad, i hvars salar alla, som anmälde sig, fingo arbete. År 1820 visste man, att han hade mer än 600,000 francs insatta hos bankirhuset Lafitte i Paris; men förut hade han redan utgifvit öfver en million för staden och de fattiga. År 1819 skulle han bli maire och erhålla en orden; han afböjde bådadera. Följande året utnämnde konungen honom för andra gången till maire, nu kunde han ej gerna vägra. Trots sin rikedom lefde han så enkelt som möjligt och nästan såsom en eremit, Han ojorde många goda gerningar i hemlighet, likasom andra göra dåliga. I början af år 1821 tillkännagåfvo tidningarne biskop Myriels död; han afled i sitt 82:dra lefnadsår med rykte för helighet, sedan han i flera år varit blind; följande dagen infann sig hr Madeleine i djup sorgdrägt; och då han tillfrågades, om han var beslägtad med den aflidne biskopen, svarade han: jag har i min ungdom varit tjenare i hans familj. Så ofta någon liten PREL kom till M., lät hr Madeleine kalla honom till sig och gaf honom skänker; den ena lilla 808 sen berättade detta för den andra, och på det sättet kommo många sådana fattiga gossar till staden. : När Fantine återkom till M., mindes ingen längre henne. Lyckligtvis fick hon arbete hos Madeleine, och om hon till en början förtjenade blott litet, så förvärfvade hon dock sitt bröd. Hon hyrde sig ettlitet rum, köpte några möbler på kredit på sin blifvande aflöning, men tog sig väl tillvara att tala om sin dotter. Emellertid blef det småningom