Aftonbladet – 12 april 1862, sida 1

trädgårdsskötsel, ty själen är äfven en trädsård, brukade han säga. Det hus han bebodde bestod af en jordvåning och en öfre våning; den sistnämnda innehade systern, biskopen bodde inunder. Det första rummet, som vette åt gatan, tjenade till matsal, det andra till sängkammare, det tredje till bönrum; i detta sistnämnda fanns en alkov med en säng för gäster. Alla rummen i huset voro helt enkelt hvitlimmade, golfvet bestod af rödt tegel, allt var torftigt, men renligt. Den enda lyxen bestod i två silfverstakar, sex silfvermatskedar och en soppslef; mer än en gång hade Myriel sagt: det skulle ändå kosta p mig, ME måste upphöra att äta med silfver.4 Huset hade ingen dörr som kunde stängas, biskopen. hade låtit taga bort alla lås, och ingången från gatan var dag och natt icke stängd annat än med klinka. r 1815 var han 75 år gammal, men han såg ut som en sextioåring. Han var ej stor men något fet, han gick med fasta steg och blott obetydligt nedböjd. Hans färg var blomstrande frisk och alla tänder ännu väl bibehållna ; de syntes då han log och gåfvo honom detta godmodigt öppna uttryck, på hvilket man igenkänner en gödsinnad, välvillig man. Såg man honom eftertänka, så förvandlade sig småningom det godmodiga och : erhöll någonting imponerande. Hans breda, allvarliga panna blef ärevördig af de tankar som utpräglade sig på henne. Aktning, outsäglig aktning genomträngde en hvar, som stod framför honom, till dess den ändtligen uppnådde hans hjerta och han kände, att han hade framför sig en af de starka, bepröfvade och eftersinnande själar, i hvilka tanken är så stor, att den blott der. till kan vara mild. I första dagarne af Oktober 1815 anlände