Aftonbladet – 12 april 1862, sida 1

Victor Hugos nya romän. För innehållet utaf detta märkliga arbete (les Miserables), hvarom några underrättelser förekomma i dagens litteraturafdelning, meddela vi hären kort redogörelse, som visserligen ejkan ge någon klar id om författarens framställning, men dock kan ge en föreställning om arbetets tendens och dess hufvudfigurer. Främst bland dessa figurer har författaren med synnerlig förkärlek tecknat en biskop Monseigneur nitnvent Myriel, en fullkom:lig motsats till den typ af biskopar som småningom utbildat sig. Det är en ädel man, stor i sin anspråkslösa enkelhet och som helt och hållet lefver för och oftrar sig åt de fattiga och lidande. Biskop Myriel hade straxt vid tillträdet till sitt embete öfverlemnat det rymliga biskopliga pålatset åt det närbelägna hospitalet och dragit sig tillbaka till den lilla byggnad; hvarmed detta dittills måste hjelpa sig fram. Af de 18,000 francs, som Hans embete inbringade åt honom, anslog han 17;000 åt de fattiga och nödställda; de återstående 1000 francs jemte en hans syster tillhörig ränta å 500 francs voro tillräckliga för prestens mer än enkla hushåll. Det frivilliga armod; hvari han lefde, måste vara en rörande allvarlig anblick för hvar och en som såg det: Den tid; som hans tusentals embetsgöromål ochhans breviarium lemnade honom öfrig, egnade-han i främsta rummet åt de nödlidande, de sjuka och de bedrötvade: Dessutom arbetade han; än gräfde han:i sin trädgårdstäppa, än läste eller skref hans. För dessa båda slag: af arbete: hade han blott en benämning, han kallade det