Aftonbladet – 10 april 1862, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Konung Fredrik Wilhelm IV af Preussen ooh revolutionen. Den tyske författaren Varnhagen von Ense, hvilken icke blott förvärfvat sig ett ansedt namn genom sin litterära verksamhet, utan äfven som militär och isynnerhet som diplomat, först i österikisk och sedan under en lång rad afåri preussisk tjenst, har genom sina under många år förda lagböcker, hvilka efter hans död utgifvits, lemnat värdefulla bidrag till sin samtids historia. Han har i den, efter allt hvad man kan finna, PRE och oförbehållsamt bedömt sin tids framstående personer, hvadan också de sentimenala tyskarne icke lg kunna fördraga honom. Varnhagens dagböcker ådagalägga ganska iskådligt, att Fredrik Wilhelm IV egde ettsvagt mfvud och var i hög grad vankelmodig. Före 1848 svärmade konungen för en kenstitution, unler det hans broder, den nuvarande regenten, vå det bestämdaste motsatte sig alla dylika funleringar. Den förre talade då ofta med stor enusiasm om att det för de tyska furstarne var en rederssak att infria de löften eom gifvits deras indersåter om fria statsförfattningar. Då den .ednare under ett dylikt samtal sade till .konunsen, att denne med sin karakter och sitt häftiga ynne vore mera olämplig än någon annan såom konstitutionel regent, och exempelvis anörde, att konungen skulle blifva ursinnig af. vrede .,m kamrarne nekade honom penningar, som han mnsåg nödvändiga, afbröts han af konungen med len erinran, att en sådan konstitution kunde naa ej heller komma i fråga, hvarföre han ,ckså aldrig skulle bevilja representationen en lylik rättighet. Konungen ådagalade således, att van icke hade ens den enklaste föreställning om iwvad en konstitutionel författning ville säga; vaktadt han ständigt förde den på sina läppar, ch det var också en ganska lätt sak för hans mgifning att prata omkull hans idter. Hvar ich en, som blott-förstod sig på att rätt behandla sonungen, kunde taga honom med sig och så tt säga springa bort med honom, och då n preussisk landtdag ändtligen sammanträdde, sar han genast färdig att med äkta tysk vada förklara, att der aldrig skulle komna Sett stycke papper? emellan honom och ans trogna folk — ett löfte som han likvisst cke heller förmådde att hålla, så snart den reolutionära stormen 1848 bröt ut öfver Preussen. Turu Fredrik Wilhelm odåbetedde ssig ärallnänt bekant: men man hart dock först -genom Yarnhagens dagböcker fått riktig föreställning mm huru Jumpet hanshandlade. Så snart det örsta kanonskott affossades — skrifver :Varnhasen — kastade sig SNES FÖR för konungens jötter och Bad för Guds skull att order om skjutvingens upphörande måtte utfärdas. Låt oss 1y härifrån — ropade hon — vi ha inga barn, nen tillräckligt penningar att lefva af! — Fem sånger gick kungen med drottningen under. arnen, ledsagad af en jägare, som baren portfölj, styrande kosan till den sida af trädgården, som örde ut till slottsgården, der de fullpackade resvagnarne stodo förspända; men fem gånger vände le alla tillbaka efter en qvart timmas förlopp; — n gång kastade sig öfverborgmästaren Krausnick för konungens fötter och bad honom att stannä qvar; han skulle blifva mördad om-han bjöd till att-fly. Detta trodde också konungen och blef nvar. På den förvirring och rådlöshet som herrskade på slottet, anföras i dagböckerna många exem: pel. — Väl tio gånger — heter det vidare — ville kungen och drottningen fly; vagnarne stoda förspända, och den gamle prins Wilhelm, kunzens onkel, skulle förklädd till kusk köra för kungaparet; men kungen ändrade ständigt beslut. Många dyrbarheter. bringades på båtar och fördes bort under nattens lopp. Den 22 Mars inskeppades i Hamburg mer än 20 kistor, hvari kronjuvelerna och endel af den kungliga skattkammarens andel förvarades. Enoflicer, en kammarfru .och-en: proviantmästare bragte denna sak i ordning genom en böhmisk glashandlares je D. Tre dagat dessförinnan den 19 Mars — hade kungen utfärdat den -bekanta proklamationen: till mina kära berlinareX, hvari han lofvade dem alit — till och med en konstitutionel: författning. Huru detta löfte när faran gått öfver infriades, är allmänt bekant. RAR