Aftonbladet – 10 april 1862, sida 2

det lilla kära barnet?? men tycktes knappast höra hennes svar, utan fördjupade sig nyo i sin lektyr. Bessy tänkte på det fula trollet, hvarom hon bade läst i Stephen Specklands bok, och var nöjd att få smyga sig ut ur rummet, der odjuret satt qvar, döf för gsllt som föregick omkring honom, medan ban i distraktion lade armbågen upp i smörtallriken. Bessy tog vägen till sitt niga rum, der hon i fred kunde gråta öfver dt närvarande, och bedja för de kommande da garne. Men hon hade knsppt hunnit uppför trappan för: än fadrens grofva röst ropade henne tillbaka och befallde henne förrätta några obetydliga hushållssysslor samt skura några tennbägare med eand. Dagen gick, och middagen uppsköts en halftimme, emedan tre herrar, ungefär lika eleganta som Charles Edvin, kommo och frågade Bessy efter hennes far, insläpptes i inre rummet, der de stängde dörren efter sig samt aflägsnade sig om en slund, en i sender, gingo åt olika håll och sågo sig noga omkring. Aftonen kom, och inom kort fylldes ett stort rum åt gården af druckna män och qvinnor — män som liknade Bessys far, som alla utstötte förfärliga svordomar, och som voro af alla åldrar ända från den listige tjufpojken med mössan på sned, och till män, lika så gamla och gråhåriga som Charles Edvin; och qvinnor — djerfva qvinnor med fräckt utseende, hvilkas blickar isade Bessys blod, och hvilkas ord och uttryck tvingade henne att håla händerna för öronen och springa bort, oaktadt fadren vredgad förde henne tillbaka. Vi måste nu lemna den stackars Bessy bland dessa nattens barn, dessa arfvingar till djetvulens testamente, hvilka sökte glömma sitt elände i de råa förlustelser som Richard Calvertons El-Dorado erbjöd. El-Dorado