Aftonbladet – 9 april 1862, sida 2

Inte ännu. Jag — har du tråtit?4 utbrast Bessy, hvars skarpa blick upptäckte några spår af sinnesrörelsefi systerns ansisote. Gråtit!t utropade hon föraktligt, Chvarför skulle Lotty Calverton gråta, tror du? Det är många år sedan hon slutade med sådana barnsligheter, och nu finns det ingenting som rör henne. Hon är hårdhjer tad och syndig och farlig — kom tenne ej nära, hon är farlig!4 Kanske du brås på pappa, då? frågade Bessy efter en stunds öfverläggning med sig sjelf ; Lotty skrattade på detta besynnerliga, bittra sätt, som Bessy nu började blifva van vid, tch svarade: Ja, jag brås 1å honom, är jag inte lik honom kanske? Har jag inte samma älskvärda uttryck på mitt gamla ansigte? Jo, jag är ju lik vår älskade, kristlige; gudfruktige fader! Hon slog sin knutna hand så häftigt mot handtaget på dörrlåset att Bessy hoppade bögt upp. CHvarför hafva de fört dig hit, hit der det är omöjligt att lefva ett hederligt, aktningsvärdt lif? Hvarföre kom du hit? Hvem brydde sig om dig, eller behöfde dig här? ropade kon vildt. Då du såg denna fader, såg hvad han var, eller hvad han troligen skulle blifva för dig — hvarföre kastade du dig ej i den djupaste afgrund du kunde söka rätt på, och frälsade dig ur djefvulens klor? Ob, Lotty, du skrämmer mig! Hvad me: nar du? : Lotty svarade ej på en stund, utan mumlade blott för sig sjelf och frägade sedan helt tvärt, thvad Bessy väntade på? Jag söker mitt knytet, sade Bessy. Det ligger i den nedersta byrålådan — hvad skall du göra med det?