Aftonbladet – 8 april 1862, sida 3

a PUT TENS Ka SE RR a RE Ra a a AP sedan utarbetade och sedermera i åtskilligt till ökta hjelpreda, men uppmanarne hafva bemötts — såsom de ock skola eken bemötås — med den försäkran att intet skall förmå mig att gå k. akademien i förväg. Berättelsen ärr af tio förteckningar öfver minnesmärken i lika många socknar, nemligen Häggeby, Håtuna och Täby i Upland, samt Öster haninge, Ösmö, Bettna, Tuna, Thoresund, Ströngnäs och Aspö i Södermanland. ) Rickard Dybeck. ) Jag har under loppet af en mängd år varit I tillfälle att rikta statens samlingar med flera hundrade fornsaker, hvilket ingalunda törde vara allom bekant. Deribland äro omkring16 hela grafurnor. Förteckningar deröfver skola. framdeles allmängöras. jt ) Under föregående år äro 34 sådane förteckningar af mig upprättade och aflemnade, APP tagande forpleniningar i Skokloster, Wallby.; eckholm, Wallentuna af Upland, Simtuna. Kungsåra, Badelunda, Lundby, Köping, Malna. Ihrstad och Thortuna i Westmanland, samti Turinge, Husby Rekarne, Gåsinge, Vesterljung, Grödinge, Åker, Kernbo, Vårdinge, Tumbo, V.. Wingåker, Blacksta, Westerhaninge, Sörunda, Öfverselö, Ytterselö, Kloster och Fors, Vatisö, Helgarö, Fogdö, Länna; Runtuna och Tjula i Södermanland, Rättegångsoch Polissaker. Under de sednare dagarne ha nattid inbrott föröfvats vid Storkyrkobrinken och Munikbrohamren. ÅA grosshandlåren Schicks kontor; Storkyrkobrinken hunno tjufvarneej sönderbryta dörrarne innän de skrämdes af den i förstugan boende -kontorsvaktmästaren, hvilken vaknadeaf bullret, men ej vågade sig ut. Han gjorde dock allarm, då tjufvarne togo till flykten: Denihuset-n:r 5vid Munkbron föröfvade inbrottsstölden lyckades dock och tillgreps dervid från vaktmästaren Pettersson åtskilliga guldoch silfverpjeser m. m. Tjufvarne, som voro två, äronu upptäckta. Den ena hade infunnit sig å Strutz antlånekontor för att belåna en silfversked. å han anade oråd, tog han till flykten och undkom. Strutz anmälde förhållandet å polisväktkontoret, och då det SOFIE att skeden varit bland de från vaktm. Pettersson stulna persedlär, efterspanades tjufven, som på beskrifning greps och i går inställdes till polisförhör. Han erkände sig ha till belåning emottagit skeden af f. kronoarbetskarlen Karström, hvilken väntat i gränden gent emot pantlånekontoret. Då det Säter att Karström, för att sökaundgå misstänkar, frivilligt begifvit sig till Rindön, så anstår målet för Karströms hitforslande. — Åkaredrängen Holmqvist var i går i poliskammaren tilltalad att hafva från åkarestationenr vid Nybrön företagit en utfärd kring qvarteret och dervid kört så öfverdådigt att hästkreaturet flera gånger störtat omkull. Under. framfarten håde han ideligen piskat hästen. Holmqvist påstod att hästen frusit på stationen och hade han endast velat värma upp honom, och Uppmjuka dess stelfrusna leder; hästen hade endast fått aga, ty riktigt stryk tål den icke. Polismästaren godkände emellertid icke sor gte en, oo ye, sedan vittnen Nörd angifvelsen, dömdes Holmqvist att böta 10 rdr för UDI och 10 rdr ör fortköring. Holmqvist anmälde missnöje och egärde lösa protokoll för att anföra besvär öfver utslaget. — Mjölkbudet Anna Johansson från egendömen Sturehof var i går inkallad till -polisammaren derföre att hon vid forslingen af mjölk it till staden begagnade ett hästkreatur som cke allenast är utmaägradt utan äfven å båda sidorna af bogen högst illa brutet: Johansson. hvilken efter kallelsen varit hemma, medgaf anmärkningens riktighet, men förklarade att hvaren arrendatorn eller inspektoren rådde för det. lt vore stalldrängens fel som satt för sådan häst åt henne. Polismästaren varnade JohansSon att än en gån ma till staden med selruten och UUKägFåd: väst; ty då skulle hon bötällas utan afseende på några invändningar. Joansson neg djupt och lofvade att om målets utgång underrätta Inspektoren. 1 — Ynglingen Erland Fredrik Nilsson har seflan någon tid varit anställd som uppassare å hoell Känaan vid Brunkebergstorg, men förl en vecka blifvit från sin-tjenst skild. Uti Se ember månad hade eri grefte H. bott å hotellet och vid sin afresa ok en ny doffelock. Nilsson hade flerå gånger till städerskan tträt att han lika bra som hotellförestånderskan unde ega rättighet behålla rocken Sem icke ef: terfrågades. Vid Nilssons TER från tjenen hängde rocken i ett kläd: Tv Några daar sedan Nilsson afflyttat, anmodade han dränen Johan. Magnusson, anställd i tjenst hos en ändlande, att begifva sig till hotellet och helsa från RR H. med begäran att få hemta den Åvarglömda rocken. Uppasserskan svarade, att tocken: icke kunde erhållas utan skriltlig reqvition af grefve H. Svaret lemnades till Nilsjon, hvilken, under uppgift att han ej kun skrifva, öfvertalade Magnusson att i grefve H:s damn skriftligen begära utbekomma rocken, eme lan Nilsson skulle ha fått i Ng att skicka focken åt landet. Magnusson låt öfvertala sig, deh en gosseskickades nu upp och erhöll äfven rbeken. Sedan rocken blifvit af städerskan ut:emnad, märktes att lappeii ej värt skriften af Hefve H., hvarföre anmälan härom äfvensom af de misstankar man hyste mot Nilsson gjordes Hos pölisen. Man fick snart spaning ej mindre p ilssom än rocken. Magnusson häktades och d polisförhör i går bedyrade han att han blifvit nar:ad af Nilsson: åghussön syrtes mycket enfaldig. Nilsson nekade ihärdigt att ha pre Magnusson hemta rocken, ehuru en städerska intygade att ingen annan än Nilsson kreta att rocken gvarlemnats. SE fiek återvända i häkte, och uppsköts målet för åstadkommande af bevisning mot Nilsson, f —