Aftonbladet – 8 april 1862, sida 2

, bodar voro stängda och mörka, utom. de, i der starka drycker försåldes, hvarest gasen ännu brann och drinkare ännu grälade med hvarandra, samt derifrån genom en massa af mörka och smutsiga gator, som blefvo allt smalare och smalare. Joe gick midt på gatan och småhvisslade, men Bessy var så u:tröttad, att hon sof och nickade der hon gick, och måste emellanåt väckas med en och annan vänskaplig knuff, för att ej falla omkull. Slutligen stannade man vid ett gathörn, framför ett svagt upplyst hus, der mycket buller hördes, gick derpå igenom en källaral, uppfylld af folk, och anlände slutligen till ett rum, fullt af en stark bränvinsparfym och upplyst af en tranlampa med sön-derslaget glas öfver. Bessy såg sig omkring och ryste ofrivilligt. Framför spiseln satt en dåligt klädd karl, med stor näsa, och sof, medan en Qvinaa af några och trettio års ålder stödde armbågarne mot bordet och nyfiket betraktade Bessy. Vidare stod bredvid henne en flicka med smink på kinderna och en liten hatt på sned på bufvudet, men som helsade henne vänligt, hvaremot en lurfvig; rödaktig hund morrade och bet henne i hälarne. Joe var sysselsatt att hjelpa hennes far utaf med öfverrocken, och toner af ett skramlande piano hördes utanför. Aro vi hemma nu? suckade Bessy. Ja, nu äro vi hemma, svarade Calvers ton, är det inte trefligt här? (Forts. följer.) ——a1hvrvosmoes