Aftonbladet – 8 april 1862, sida 2

slösa dem för sin egen beqvämlighet, arbe tare som ämnade sig till detta London, hvar om de så mycket hört talas och der de äm nade söka sin lycka, män, qvinnor och barr — skaror af barn. Det var en ledsam resa i denna fullpackade vagn, der Richard Calverton hela tiden rökte sin pipa, i trots af förordningen deremot, och Bessy började finna skorporna mindre öfverflödiga än förut, ja försmådde till och med ej att läppja på den brännande drycken i fadrens flaska, en ledsam resa som räckte ända till klockan tio på aftonen, under hvilken slamret, skriket och bullret ökades vid hvarje station; genom stora och små städer, vidsträckta slätter, återigen städer, broar, hvalf, ur dagsljuset i svarta natten, från den glada vänliga småstaden till den mörka, bullersamma stationen vid Euston Square, der gaslågotna fladdrade och hundradetals personer hvimlade om hvarandra, ropade på biljetter, bjödo ut äkdon, erbjödo sig att bära paketer, letade efter sina näsdukar, eller skrytsamt fingrade på sina urkedjor, eller till och med lyckades eröfra en vilsekommen nattsäck från den stora b:gagesamlingen midt på golfvet. ; En lång och mager figur, klädd i mössa med söndrig skärm och med misslyckade försök till lockar vid tinniogarne, visade sig hastigt för de båda uttröttade passagerarne i tredje klassens vagn. Nå; Joe26 Nå, forsgubbe? Allt väl derhemma? Allt väl. Aflärerna lifliga ? Lika lifliga som förut, ljöd svaret; ni har återfått det förlorade fåret; ser jag! Det är möjligt.4 Efter detta korta samtal vandrade far och dotter, åtföljda af Jae, ut på gatan, der de anropade en omnibus, som ändtligen skulle föra dem till målet för den långa färden. Likvisst ej ända fram; man måste vandra kill fots ett stycke på en bred gata der alla