gång. BSannerligen, det kallar jag en hederlig lärdom, som sätter barnet upp emot sin far!Vill du inte hålla af din far, inte se din mor?4 Min mor!4 utbrast Bessy. Ja, din styfmor, som skall blifva mycket god emot dig, och din riktiga syster, som är äldre än du och som gråter och längtar efter dig. Har jag verkligen en äldre syster, sir?? Ja, det har du, en så vacker syster, fyra år äldre än du, och hon heter Charlotte. Vi skola blifva den muntraste familj i hela Whitechapel. Bessy och Lotty och Dicky — Dicky, det är jag, det. Han såg just ej munter ut och flickan kände sin förskräckelse ökas, ju mer hon tänkte på framtiden. Hur besynnerligt! En mor och en syster som hon aldrig sett — måtte de dock vara bättre än denne fader, det bad hon till Gud. Hon ämnade gå tillbaka och säga Mary huru hon misslyckats i sitt försök att beveka den hederlige Dick, men: denne fattade henne i armen och höll henne qvar. Hvart ämnar du gå 24 Till Mary. SAlldeles icke. Ej heller till onkel eller till någon annan. Du skall följa med til London, och de skola cj få sätta mera dumheter och olydnad i ditt hufvud. Du har ju din hatt på dig, jag skall köpa dig en schal i Penberriog, en vagn väntar oss dernere — kom nu! Nej, nej!4 ropade Bessy och försökte slita sig lös, inte nu, inte förr än jag har fått tala vid dem en gång till — låt mig gå. cAlldeles inte, sade fadren. CJag har iste hemtat mitt knyte, och jag har inte heller tagit af-ked af dem. (Forts. följer.)