Aftonbladet – 7 april 1862, sida 2

någon afsict med sin tvåhundrade mil långa resa, eller hade han endast kommit för att pläga denne gamle man, som i så många år vårdat hans barn? NIonpE KAPITLET, Afskodet. Det kunde icke hjelpas, Bessy Calverton måste lemna det fredliga hemmet i Aberogwin, ty ingen makt kunde qvarhålla henne der. Matthew Davis kände att allt hvad han under åtta år byggt upp, det skulle denne man, som så hastigt åberopat sin rättighet öfver barnet, på lika många veckor nedrifva. Det var icke ens möjligt att behålla Bessy en eller två veckor utan att ådraga sig en process. Och processer och rättegångskostnader voro ej i Matthew Davis smak. När Bessy tidigt på morgonen vaknade ur sin djupa sömn, fann hon någon på knä vid sin säng. Hon sträckte ut handen och den stannade på Mary Davis mjuka flätor. cÄr det du, Mary? Ja, min älskling, det är jag. Har du varit länge vaken? Ett par minuter. Du är väl ännu ond på mig? Nej, nej, jag är inte ond på dig. Men du tycker ändå att det är mycket syndigt att läsa den boken? Hur kan du veta bättre än mr Speckland hvad som är rätt? . Denna läsning behöfde ej vara någon så stor synd, för att ändå vara onyttig och oriktig, emedan den förer våra tankar ifrån bättre ting. Jag — jag tror inte att det var så illa, och kanske min far var litet för sträng, Bessy. Men också, mitt kära barn, gjorde du ju en hemlighet deraf, gömde din bok för dina bästa vänner.