Aftonbladet – 4 april 1862, sida 2

illa. Var så god och kom ihåg den saken hvar och en af er allesammans, ty den hederlige Dick är ej så god att narras med. Det är knappast troligt att någon äfven utan. denna varning skulle hafva tänkt på störa Richard Calvertons sömn, om den också hade räckt till domedag. Tvärtom torde alla funnit. sig belåtna om han hållit sig stilla ända till denna ovissa tidpunkt. Inom ett ögonblick låg han i djup sömn och snarkade med fyrtio hästars kraft. Dagsljuset, söm föll igenom de många blommorna i fönstret, antog en grönaktig färg, och i denna belysning framställde han sig ändå ofördelaktigare än i dimmans dunkel, ty då fördoldes inga skönheter, och nu syntes hans grofva drag och söndriga kläder fullkomligt. För att göra honom rättvisa, så är det väl inte omöjligt att Richard Calverton i en bättre drägt — exempelvis svart frack och fadermördare — skulle tagit sig bättre ut; ty kåpan gör munken, heter det, och fina kläder, så väl som fina manår för ändra mycket i verlden. Admirable Crichton eller sir Charles Grandison eller hjelten i den sista roman du och jag somnade ifrån, läsare — himlen bevare dock denna för ett sådant missöde! — kunde minsann blifvit ansedd för en misstänkt person, om han spatserat i bergen hela natten och halkat omkull här och der, fördjupat sina blanklädersstöflar i dyn, fått sin hatt i åtskilliga bucklor och balsduksrosen bak i nacken. I Wales skulle han hafva uppväckt mycken förvåning; i London skulle han rönt myceken uppmärksamhet af polismannen, numro 205, erhållit tillsägelse att gå hem och blifvit knuffad af de förbigående. Således presenterar sig Richard Calverton för läsaren så väl som för Bessy och hennes slägtingar i en temligen ofördelaktig da