Aftonbladet – 4 april 1862, sida 2

ger. Som ban nu ligger, skulle hvarje opartisk åskådare vara färdig att utropa: landstrykare!4 och det af ganska goda skäl ändå. Mary kastade en förskräckt blick på det grofva ansigtet och de leriga stöflarna, som hvilade på hennes rena kattunsöfverdrag, och såg sedan frågande på sin far. Han har ett slags rättighet att vara här, svarade Davis, som förstod hennes blick, 4och jag kan inte förbjuda honom mitt hus utan o! ehag för mig sjelf, och kankända stor fara för Bessy. Har han varit här förut? Han tycktes vara väl bekant med allt. För aderton år sedan var han här, då din mor lefde och jag hade en aktningsvärd syster.4 Är han... är han...4 Den gamle mannen-höjde varnande sin hard och pekade på Bessy. Mary såg med fasa på henne och sedan på den sofvande, gick derefter fram till sin far och lutade sitt hufvud nära intill hans. Ja — hennes far, hviskade Davis. 4Som har kommit tillbaka? Liksom ur sin graf, eller som ifrån npåon ond verld, som vi ej veta något om, Mary. Herren förbarme sig öfver oss!4 Jag — jag tror att jag måste gå och lägga mig litet, stammade Bessy, som stödde sig emot dörrposten: Följ henne på sitt rum och se till henne, sade Matthew Davis, hon är sjuk. Bessy, vi skola ej mera tala om den der ohyggliga boken. i HI Det var icke någon ohygglig bok, mumlade Bessy: Envis som hälleberget, pustade Davis; 4för henne upp på sitt rum, Mary, Detstår bränvin i mitt skåp — gif henne litet innan hon går till sängs.