Aftonbladet – 3 april 1862, sida 3

ock genom de i förening med de til utsago, hvilka saken rörde, i förening med de tilltalades egna medgifvande, den upplysning, att hvarken öfvernspektoren eller kontrollören Svensson sjelfva leltagit i några beslag. Deremot uppgåfvo de sig hafva anfört visitationerna vid vissa tillfällen, hvilket för de flesta åberopade tall dock bestreds if öfveruppsyningsmännen Lindgren och Lindmark, som visserligen medgåfvo, särskildt hvad afvermspektoren anginge, att han understundom kommit ombord å hit anlända finska ångfartyg, men dervid ej vidtagit några anordningar eller itgärder, på grund hvaraf han kunde vara bevättigad att anses såsom den hvilken anfört visitationsförrättningarne, en sak som tillhört öferuppsyningsmännen. Öfverinspektoren bestred riktigheten af isynnerhet Lindmarks uppfattning om besöken på fartygen. förmenande öfverinspektoren, att han verkligen emellanåt anfört visitasionerna. Detta bestreds emellertid af hr Tham. Hvad frågan om rapporterna anginge och anledningen dertill att sjötullsinspektionens förestånlare, den ene eler andre, derå ej funnos upptagne, åberopade öfverinspektoren, att som inspektionen till 1860 års slut instämt målen, hade det ej praktiserats af sjötullsinspektionen att i pporterna upptaga sig såsom närvarande vid anmärkningars görande och beslags verkställande. icke ens i de fall, då anmärkningen i första har. utgått från inspektionen sjelf. Denna förklaring godkändes ej af hr Tham. Vidare rörde undersökningen den frågan, på hvad grund sjötullsinspektionen före år 1860 och den förut mycket omordade konventionens tillkomst, då den ej varit närvarande vid beslagen eller anfört visitationen, ändå kunnat taga målsegareandelar i seglationsmålen och bötesandelar i andra mål. Härpå afgaf öfverinspektoren följande generella förklaring, tillämplig på alla de omstämda målen, som åtalet omfattar: 1:0o Hvad seglationsmålen anginge, förmenade öfverinspektoren, att sjötullsinspektionen i dessa mål ensam hade rätt till målsegareandel, så att sedan kronan tagit sin hälft, tillhörde den andra sjötullsinspektionen ; J:o att inspektionens rätt att taga bötesandelar i beslag, verkställda af finska och inrikes bevakningen, grundade sig på öfverenskommelse mellan fullbetjeningen och sjötullsinspektionen, samt 3:0 hvad slutligen anginge beslag, verkställda af utrikesbevakningen, så hade underlydande ej gjort någon anmärkning mot det sätt, !:varpå sjötullsinspektionen i detta fall uppgjort fördelningarne, hvarföre ock sjötullsinspektionen ansett, att betjeningen godkändt dess åtgöranden. Hvad första punkten nu angick, bestred herr Tham förklaringen i denna del; hvad den andra vidkom likaledes, åberopande sig på öfveruppsyningsmännen, som förut tillkännagifvit att de ej kände till någon dylik öfverenskommelse; och hvad slutligen 3:dje punkten anginge, förmenade hi Tham, att det ej var så säkert, att betjeningen genom sin tystnad godkänt sjötullsinspektionens fördelningar. Hröfverinspektoren vädjade nu till öfveruppsyningsmannen Lindsren, rörande den förenämnde öfverenskommeln med inrikes och finska bevakningen, men irpå genmälde Lindgren, att hr Jungstedt beärt två lotter för sjötullsinspektionens räkning, men hade Lindgren blott medgifvit en ,och hade letta endast varit ett medgifvande, så vidt det rörde honom sjelf. Någon öfverenskommelse med de andra kände han ej till. Denna uppysning föranledde hr Jungstedt att påstå att Lindgren ej förde ärligt tal. Lindmark bestred ör sin del hvarje kännedom om en slik muntig öfverenskominelse, på grund hvaraf sjötullsnspektionen kunnat anse sig berättigad ait taga lel i bötesmedlen. För att för öfrigt visa den oreda, som synes mtfva egt rum vid fördelningarne, torde vara og att anföra de upplysning:r, som vunnos i råga om ett större beslagsmål, upptaget under ur 55 för år 1557, hvilket beslag anförts af öfveruppsyningsman Lindgren. Först hade sjöwilsinspektionen uppgjort en fördelning af de vötesmedel, som utfallit på grund af detta mål, ch hade böterna blifvit delade i 3 lika lotter, f Lindgren och en vid namn Olsson erit hvar sin lott, och sjötullsinspektionen tagit n. Enligt denna fördelning hade på hvar och n målsegare belöpt sig 250 rdr. En fjerde peron, Eklund, hade först blifvit utesluten, men om han deremot gjorde anmärkning, så företogs en .;y fördelning, då böterna delades i å lotter. Besynverligt nog står nt å fördelningen att Lindgren, Isson och Eklund erhållit hvardera 192 rdr; men utt sjötullsinspektionen deremot behållit sin förta ursprungliga lott eller 256 rdr. Spord härom unde ingen af sjötullsinspektionens föreståndare, j heller Lindgren, redogöra för skilnaden melan de 256 rdr och de 192 rdr. Sjötullsinspekionens föreståndare påstodo att de äfven fördeat återstoden, eller de 64 rTdrna, lika på hvar eh en, och Lindgren syntes vilja erinra sig att wan fått något med af detta belopp, hvaremot Tklund och Olsson, förekallade, bestämdt uppsÅfvo att de hvardera ej fått mera än 192 dr. Ofverinspektoren UPPANSEG att fördelningen skulle skett på grund af träffad öfverenskommelse mel: : im lottegarnhe, hvilket Lindgren för sin del med. saf; men Olsson förekallad och hörd, om han ned fördelningen och de bekomna 192 rdrna :unnit sig belåten, förklarade deremot att han ngalunda varit nöjd, men måst vara de Lindgren förklarade att han ej fick merX, Lindgren tillade med anledning af detta Olssons ytt-. rande, att det efter så lång tid vore svårt att erinra sig huru allt tillgått, men det ihågkom han bestämdt, att Olsson och Ekhind hvardera ej fått. mer än de 192 rdrra. 3 Oråföraänden anmärkte, att det var omöjligt att. närmare utreda förhållandet för närvarande, då sjötullsinspektionens egna anteckningar öfver för delningån j lemnäde bättre vägledning. Vid: ransakningen angående de öfriga målen åberopåde de tilltalade, allt efter som målen rörde: seglationsmål, beslag eller anmärkningar gjorda af finska och inrikes eller utrikes bevakningen, de generella förklaringar, som här ofvan äro omnämnda. : Målet öppsköts för fortsatt handläggning till nästa onsdag. — En dyr knuff. Hemimånsegaren Pehr Jonsson från Hölö i Nyköpings län anlände den 13 Mars hit till staden, medförande till afsalu ett labs med mjöl och potatis: A Kornhamnstorget gick en af potatissäckarne sönder och en del af potatisen utföll å gatan: En mångelska framträder för att upplocka potatisen, men Jonsson blef så uppbragt öfver mångelskans hjelpsamhet att han tilldelade herine en Svår knuff för bröstet, som hade till följd att hon störtade baklähges ned i gatan: Polis tillkom nu och Jonsson kallades till polisförhör, men inställde sig icke; Kallad -genom landshöfdingeembetet till instillelse, vid vite af 10 rdr rmt, hade Jonsson hitrest och var i dag vid målets påropande tillstädes. Sedan vittnen blifvit hörda erkände Jonssön angifvelsen: och dömdes att för våld å person böta 35 rår, för uteblifvande 2 rår 507. öre, samt ersätta målsegaren med 10 rår och de inkallade ttenne vittnena hvardera med 1rdr 50 öre. Jonsson erlade genast sina 52 rdr och återreste till sitt hen: VR — I går inträffade att, då konditor W. Davidsons dräng skulle från det vid Djurgårdsvarfvet illa apterade vattenhemtningsstället hemta vat ann Re LÄNERA dt a RR I RR RR RR