Aftonbladet – 3 april 1862, sida 2

ej haft detta svaga stöd. Han satte sig ned på marken. : Låt oss hvila litet igen. Hvad jag är för en stackare som behöfver hvila, då detta barn deremot ej känner ett ögoublicks trötthet. Åro vi ej snart ur den här dimman? cOm en half timma eller så, hoppas gt I fall jag finge se en skymt af himmel eller jord, så skulle jag väl känna mig bättre tror jag. Mitt lif för ett glas bränvin — eller, mitt lif mot sex styfver, att du fört mig vilse, barn?? Vi äro räddade nu, sir.4 4Jo det ser så ut! Det ser ut som — tyst, hvad är detta? Jag hörde ett rop.? Bessy och hennes följeslagare lyssnade åter. Nedifrån hördes. ett svagt rop, som ännu en gång upprepades, och hastigt besvarades af den uttröttade vandraren, som ropade och skrek med all den kraft som återstod honom. l Jag kan se ett ljus — två ljus! utbrast han uppsprimgance. Bessy Calverton, vi. äro frälsta båda två från himmelriket. Min själ, om jag kunde en bön, så tror jag att jag läste den! Han nedsatte sig åter, besvarade ropen, och såg efter ljusen som gingo omkring berget, och tycktes förlora mycken tid med att följa vägens krökningar. Ett sådant gement ställe, Mämlade han och stampade med foten. Ett sådant gement, fördömt, svart hål! Och hur länge de hålla på innan de hinna upp till en utsvulten stackare som är halfdöd af köld. Om de bara hade litet bränvin med sig åt en — hvart, i djefvulens namn togo ljusen rägen? De hafva endast gått bakom klippan vid len mörka sjön.f