race, svinet, Re och fåret i ringa antal. Af hästen scs ide äldsta tiderna endast ctt eller annat spår, katten saknas; liksom hönsen, men talrikast af alla är kon. Två racer af hornvoskap ses i de äldsta: en korthornad, som i ljög grad liknar den, hvilken i England förekomther fossil tillsammans med: elefant och rinoceros, i Irlands torfmossar med megaceros, i Skånes hed uroxen, renen och Bos frontosus, och i ännu yngre lager med romerska fornlemningar. Det ir den, som Owen kallat Bos longifrons och som anses för ursprunget till vissa korthornade racer i Skottland och Wales, måhända till Ffinnkon hos ds. Den andra racen liknar i högsta grad urHa och torde liksom Europas nuvarande storväxta låglandsracer härstamma från denna vilda, dtdöda art. En tredje race kallar Ritimeyer focKoceros-racen, emedan den nära öfverensstämher med den i mellersta Italiens diluvium fosTa Bos trochocerus. Den är alldeles utdöd, huru den visar sig först i de yngre pålbyggnaderna. . Hvarje gång man i vårt land talar om dessa imnen, erinrar sig en hvar det välbekanta arsetet, hvilket redan för längesedan spridde ett idigt ljus öfver den skandinaviska nordens uråvånare och deras förhållande til den omgifande natureh, och vär med om att bryta banan ör dess studier. För andra gången har det i lessa dagar trädt fram i en förnyad upplaga, ä wvilken författaren nedlagt tjugo års forskningar och betraktelser öfver det rika ämnet. Det hade blifvit en rådande föreställning, att denniskans tidigaste utveckling i Europa gått enom tre perioder, den första, stenåldern, då won var obekant med metallers bruk, den andra, sronsens, då denna ensam aflöst flintan och steaen, den tredje, jernets, då de andra båda blefvo sfverflödiga. En annan tydning erbjuder sig nu ned styrkan af en funnen sanning. Stenåldern var sträckt sig långt fram och får sitt slut ej örr än jernets öfverlägsna användbarhet gjort ig ymnigt gällande. Men bronsen betecknar ndast en episod i utvecklingen, då ett främdande folk af semitisk stam, fenicier, med hanlelns afsigter, slogo sig ned på vårt lands sydigaste kuster.: Deras var den gjutna bronsen, lem tillhöra de former teckningarna förete, ej slott på brönsvapnen ; tfvenpå väggarne af weliga rum i grottorra )Ita, I de irländska aims, och slutligen i : entet vid Kivik i skåne, som nu får sin forkiaring som ett min1esmärke öfver en strid oh en seger. Fenicisk var Baals dyrkan, hvars redskap äro funna i skånes jord, och som ännu lefver qvar som folksed eller vidskepelse. Vid midsommarn, egnad åt solens och läkedomens gudom, brinner ännu i den ljusa natten Balders bål, och örterna tros 1å ega en högre kraft; på kullar från bronsiden växer ännu hagtorn; och, som hos fenicier :ypressen och pinien, äro, liksom i cimbrernas Iruid-cult, idegranen och misteln heliga och lyckosamma, och i dunkla spår igenkändes ännu nåturgudinnans österländska dyrkan. De infödingar dessa fenicier träffade på vår jord — ty wånget tecken visar, att de sjelfva voro här — kände ännu ej metallers bruk; de fingo glasperlör och sådant i utbyte mot bernsten; skinnvaror och fisk, men de utländska bronssakerna förblefvo bland dem sällsynta kostbarheter, och de emottogo varaktiga inrtyck af främlingarnas gudadyrkan. : Skledes när forskningen först träffar menniskan inhemsk 1 Europa, är hon vilde; midt ibland en djurverld främmande för oss a närvaron af längesedån utdöda väldiga rofdjur och pachydernes. Hon blir — så vill det synas — vittne till stora förändringar i vår verldsdels äcografi, till rar ande vexlingar i dess klimat. När on återfinnes, är den: djurverld, som omger henne, annorlunda, men ännu ej: blifven densamma som vår — men hon är bofast, odlar jorden, och nyttiga djur äro tama i: hennes hem. Ännu: på länge är hon obekant med jernets makt, men vid vetenskapens ljus se vi henne undertiden, i: vårt land; i beröring med ett folk från Asien, med åldrig: kultur, och medi köpparn och tennet i sin tjerist, och som redan känner behofvet att i urkunder af råa: bilder teckna sin historia. 7 e Inom Sverge har under det förflutna året ett stort antal zoologiska arbeten utkommit, bland hvilka må nämnas: fortsättningen af Zoolögiens grunder af Thorell, en afhandling om smaknervernas ändningssätt hos grodan, af. Key; om menniskan såsom samtidig med utdöda djur af Nilsson, om hvalartade och sälartade Djur af Liljeborg, samt ett antal uppsatser öfver vertebrater. af Sundevall, Sommerfeldt, Bonsdorff, Widegren, Hardin, Cederström, Malm m. fl.; om Insektetnas extremiteter af Sundevall, Skandinaviens Coleoptera af Thomson, Caside af Boheman, Sdonska spindlarne af Westring, samt atidra enwomologiska arbeten af Holmgren, Wallengren, Stål, Loew m. fl.; om Crustaceer i Ascidier af Thorell, om Molluskernas plats i systemet af An-, dersn m. fl. , ; Förre storthingsledamoten Gjelstad, till-. talad för förfalskning, har: erkänt och upp: räknat alla: de förfalskningar han begått för utt hålla sina affärer uppe, hvilka kommit vå obestånd genom förluster å fartyg och ooörgensförbindelser. 0 RAN Vy ÖANRE EN INSE SPA RE KY