cMen om hon ... cJag säger dig, afbröt han förtretad, 4att hon ångrar sig innandess. Han hade redan hunnit till grinden, då han kom tillbaka med hastiga steg. Vi hafva förgätit våra morgonböner, Mary — vi måste ej låta den lede fienden få öfverhanden på detta sält, om också — om jag också skulle få plikta sex pence till.? Matthew och hans dotter återvände till det rum de nyss lemnat, der Matthew tog sin vanliga plats vid bordet och gick igegenom en extempore bön med minire vältalighet och omständlighet än vanligt. Han var dock alldeles lugn när han slutat och hvarje spår af sinnesrörelse var utplånadt från hans drag, när han för andra gången vandrade utför gångstigen. Han stanuvade vid grinden och såg sig omkring, men hvar: ken på de gröna ängarna i dalen eller på vägen som krökte. sig uppför: berget, der dimman hängde så-tät och tung, syntes ett enda spår af Bessy. H-Hon kommer nog igen till middagent, sade han för sig sjelf som om han behöft denna försäkran på sin egen tanke, för att vara lugn, och hans snabba, små steg förde honom skyndsamt utför den sluttande stigen. Då han kommit ned på stora landsvägen, stannade han och såg sig ännu en gång omkring: Ilmman var i alla fall bra tung denna morgun; ban kunde knappt se sin eget) boning nu, och det låga molnet tycktes hästan vidröra dess tak. Han kunde ej minnas en sådan tjocka vid denna årsti sedan sex.år den tjugonionde nästkomman de Augusti — han var en ordentlig man och mycket noga med dato. Hon kommer hem så mycket förr på en dag som denna, tänkte han, eller försökte åtminstone att tänka så, då han tog af på