Aftonbladet – 2 april 1862, sida 2

SAtt du gjort en hemlighet för oss af denna gåfva och att du läst en sådan bok. Han bad mig ej säga att jag fått den, och han sade att det inte var något ondt i att läsa den. 4Han lärde dig att vara falsk!4 utropade Davis, och du följde hans råd! O, Herre! du är mitt vittne att jag har sträfvat att lära detta barn sanningens väg, och att hon har föraktat mina lärdomar. Bessy rodnade, bet sig iläppen och stampade ännu en gång på golfvet; detta sista var falskt, var oädelt taladt, det kände hon nog, men hon var för ung för att kunna kläda dessa tankar i ord. Hon beslöt att hålla -sin tunga; den var ju alltid orolig, och lyckades aldrig förbättra hennes belägenhet. Frukosten begynte, och mr Davis, som skulle komma för sent till stenhuggerierna och få plikta sex pence, var naturligtvis ej vid bästa lynne. Mary sade ej mycket hvarken för eller emot, hvilket hon för öfrigt sällan gjorde i fadrens närvaro. Bess visste att hon uppsköt sina förmaningar till dess mr Davis gått, då hon. säkert skulle hafva ew dubbel dosis förebråelser och predikningar tillreds. Marys tystnad bådade således ej något godt, ehuru hon såg mera bedröfvad än ond ut. Men hennes far skulle ännu en gång djupt såra Bessys känslor, innan han gick. Sedan han intagit sin tillbörliga portion-kaffe och smörgås, sköt han bort sin stol, gick fram till elden, rörde om kolen, slog på dem med eldgaffeln, rörde om dem igen och bemödade eig att göra en grop midt utifglödhögen. Bessy anade oråd, hon vände sig om på stolen, och betraktade dessa förberedelser med dödsblekt ansigte och darrande hand: I detsamma som morbrodern