Aftonbladet – 2 april 1862, sida 2

— Lamartine har i dessa dagar utgjort föremål för en till senaten ingifven petition, hvaruti man fästade lagstiftningens uppmärksamhet på den frejdade skaldens betryckta ekonomiska ställning. Utskottet hade ansett sig böra häröfver inhemta herr Lamartines egen tanke, hvilket hade till följd en skrifvelse till utskottets föredragande markis Larocheiaquelein, der L. på det beetämdaste undanber sig alla åtgärder från senatens eller det allmännas sida. Han yttrar i berörde bref bland annat: Jag är, som ni vet, alldeles icke motståndare till någon regering, som af landet är antagen. och jag har aldrig sökt göra mina olyckor till en politisk fana, men jag kan ej, utan alt svika hela min fordna lefnadsbana, stå i förbindelse hos en regering, som jag icke tjenar. Det tillkommer ej kejsardömet att ge belöningar för detta mitt förflutna lif; och det tillkommer icke den man som pro klamerat republiken att på sådant sätt i sin person vanställa förhållandet. Senaten öfvergick till dagordningen.