ACU HlvilllS Jalel vilviv Sall I JemnDredda med förmånsrätten för lös pant, nu blifvit nedflyttad till 8 , — en plats, som dock synes tillräckligt hög, helst tvifvel torde zunna uppstå huruvida ej, såsom förhållandet äri Preussen, utmätning borde helt och hållet uteslutas från förmånsrättstitlarne i 1 I konkurs. En vigtig fråga, förtjent af synnerlig uppmärksamhet, är den, i hvad mån författningens stadganden kunna ega tillämplighet på förhållanden, som uppstått före densammas trädande i kraft, såsom på äldre inteckningar och förmynderskap. Alt en civillag icke, utan ett bestämdt och oförtydbart stadgande derom, kan hafva retroaktiv verkan, d. v. s. rubba derförut bestående rätisförhållanden, är en så allmänt antagen och gbestridd rättsprincip, att ett införande deraf särskildt i ifrågavarande författning icke syalles PA kunnat ske, utan att förvirring i tolkningen af andra lagar derigenom varit att betara. Författningen innehåller ej -Åheller i detta hänseende annat än följand. bestämmelse: Denna Förordning skall icke blifva gällande i de förmånsrättstvister, som göras anhängiga -före ulgången af December månad nästkommande år.? dessa ord får ej inläggas annan mening än den negativa, som ordställningen utmärker. Om i allmänhet hvarje slutledning, som sker e contrario, är vansklig, blir dess förkastlighet så mycket påtagligare, om, såsom här, den dera! I härledda slutsats skulle stå i strid med allmängiltiga rättsprinciper. Författningen inuehåller således ingenting positivt i ifrågaI varande hänseende: dess verkan derutinnan , måste bedömas efter allmänna grunder. Af I dessa grunder följer då, att hvad först angår äldre inteckningar, författningen icke kan göra någon rubbning i den rätt dessa enligt hittills gällande lag egt, hvarken i afseende å deras inbördes likställighet, när de bevil-Jjats å samma häradsting, ehuru å olika daI gar deraf, eller i fråga om deras stabilitet, i händelse de beviljats under December må-Jnad detta år, men konkurs uppstod inom -Jen månad derefter. Ty redan genom in:I tecknandet har i egendomen vunnits en . verklig sakrätt, hvilken sedermera vid kon;Å kurrens emellan flera borgenärer reglerar Jrättsförhållandet dem emellan. Denna saklrätt måste derföre ock bedömas efter de lagar, hvarunder den tillkom. Helt annat är I deremot förhållandet med förmånsrätten för Jförmyndaremedel. Genom förmyndarens förordnade vinner den omyndige ingen sakrätt ii förmyndarens egendom; och icke heller det rättsförhållande, som här är i fråga, nemligen det af gäldenär och borgenär, har genom ett sådant förordnande uppkommit. Än mindre har derigenom emellan myndlingen och. förmyndarens borgenärer uppstått förhållandet af konkurrenter till betalning ur förmyndarens egendom. Dessa dubbla rättsförhållanden — nemligen å ena sidan det af gäldenär och borgenär emellan förmyndaren och myndlingen samt å den andre det af konkurrenter emellan myndlingen och förmyndarens borgenärer — uppstå först geaom konkursen; och den vid konkursens början gällande förmånsrätts-ordning måste således å dem tillämpas, äfven om förmynderskapet är äldre, utan att dock sådant kan kallas retrokativ verkan?. i Vi förmoda att den tolkning, vi nu gifvit af författningens tillämplighet med hänsyn :ill äldre inteckningar och förmynderskap. äfven skall göra sig i lagskipningen gäl iande, enär den synes oss öfverensstämmea med den åsigt, som, ehuru ej bestämdt ut:alad, likväl temligen otvetydigt framgår ur högsta domstolens yttrande i ämnet. fsigten med det i författningens ofvan citerade slutbestämmelse meddelade förbud utt tillämpa författningen förr, än efter en iängre tids förlopp, har uppenbarligen cu dast varit den, att säkerhet för de omyndises medel under tiden skulle kunna beredas genom inteckning i förmyndarens fasta gods eller annorledes, äfvensom att de kontrol!er skulle hinna att ordnas, som äro afsedda venom kongl. förordningen den 24 September 1861, angående tillsyn å förmyndares förvallning af omyndigs egendom -— en författning, som trädde ickraft genast vid utfärdandet. Det är om den vi här vilja tillägga några ord. Den grundsats, som genomgår denna författning, är att åt kommunerna iörymma närmaste tillsynen öfver förmyndareförvaltningen. I äldre tider var en sådan tillsyn uteslutande en slägtens omsorg, och denna grundsats blef bufvudsakligen bibehållen i 1734 års lag. En brytniog deruti egderum i genom den nu upphätda kongl. förordningen den 19 Maj 1845, som åt kommunerna ! inrymde rättighet att tillsätta .gode män för! att utöfva kontroll öfver förmyndares förvaltning. .-Men Gennå rättighet bar nu blifvit förvandlad till pligt, och det åligger i stad magistrat att besörja om val af gode; män, hvaremot å landet tillsynen ötver förmynderskap tillhör socknenämden, såframt ej gode män äfven der blifvit utsedde. För! myndaren har det blitvit ålagdt att för hvart år afsluta räkning öfver allt det han här om I händer, med uppgift af den säkerhet, hvaremot Iden omyndiges reda penningar äro.utsatta, samt vid början af följande år ingifva denvnaräkning till gode männen eller socknenämden, Isom det åligger att räkningen granska och, om de finna att förmyädaren ej rätteligen förvaltat. den omyndiges egendom eller de anse nödigt att förmyndaren för innestående medel ställer säkerhet, derom göra anmälan hos rätten. För denna granskning skall åt gode männen eller socknenämnden inbetalas såsom arfvode-en procent — icke af den omyndiges kapital — utan af hans räntor eller inkomster?. Att härmed endast afIses räntorna eller inkomsterna för ett enda år, nemligen det gianskningen näst förei gående, är uppenbart. Äldre räntor och inkomster. såvidt de finnas i behåll. hafva Ra SO RT NT RT va SA OK