heliga smörjelsen; 2) påfven bibehåller öfverhöghetsrätten öfver Patrimonium Petri, hvilket likväl i civilt hänseende skall förvalas af Victor Emanuel, såsom påfvens vikarie; 3) den af konungen utnämnda guvernören, äfvensom kardinalerna, erhålla ett årligt löneanslag af 10,000 scudi hvardera: t) kardivalerna hafva sin bistad i Rom; 5) påfven uppbär en civillista utaf inkomsterna at Patrimonium Petri; 6) dessa öfverenskommelser och aftal utgöra föremål för ett fördrag och en serie af lagar, utgående lerpå, att italienska regeringen förbinder sig ull garantier, för att för evärdeliga tider berygga fullföljandet af de gjorda :stipulatioserna. Isaia framlade dessa förslag för advokaten Agaglia, en af Antonellis förtrogna, vilken i kardinalens namn, likasom TIcaia ch Bogino i ministerpresidenten Cavours, :örde underhandlingen såsom medlare. Bovino återvände derefter till Vercelli. Den ) Febr 1861 skref Isaia från Rom till Bozino, alt professor Passaglia blifvit afsänd rån Rom till Turin, till grefve Cavour, efter att af den helige fadren hafva fått uppdrag att urderhandla. Bogino sände denna skrifvelse till Cavour, hvilken genast medlelade honom föreskrift om hvad hvad han kulle svara Isaia, nemligen att Cavour vore beredd att underhandla på breda och fasta hufvudbestämmelser, men att han isynnerhet räknade på kardinal Antonellis skicklighet, och derföre önskade träda i förbindelse med honom direkt eller genom förmedling af någon medlem af kardinalens familj. : Då Gaöta bade fallit, lät Antonelli kalla Agagda till sig, och meddelade honom fullständiga instruktioner, jemte uppgift på vilkoren. Härefter begaf sig Agaglia till Isaia och dikterade för denne ett bref till Bogino, uti hvilket Antonellis motvilkor uppställdes. Dessa vilkor voro: Antagande af vikariatet; bibehållandet af nunciaturen vid utländska hof i den andliga jurisdiktionens intresse; 10,000 scudi årligen för hvarje italiensk kardinal; upprätthållandet af kongregationerna och de andliga tribunalerna i rena kyrkliga frågor; utbetalning af pensioner åt de pretater, som hittills innehaft verldsliga embe!en; medgifvande af allt som tillkommer den helige fadren såsom kyrkans öfverhufvud, hvaribland oförkortadt bibehållande af de påfven nu tillkommande ceremonier, äfvensom påfvens fullkomliga sjelfständighet i andiiga frågor; de italienska kardinalernas rätvighet till senatorsvärdigheten, samt det italienska episkopatets fullkomliga frihet i kyrkliga angelägenheter. Antonelli hade vid uppställandet af dessa vilkor betingat sig, ?att sträng hemlighet och stillatigande måtte iakttagas, beträffande dessa meddelanden, äfvensom hans ingående på Cavours förslag. Dervid hade Antonelli tillika förklarat, att om, före fördragets afslutande; det ringaste blefve kunnigt derom, så kunde han ej tala derom med den heliga stolen, emedan det klerikala partiet då skulle bryta ut i anklagelser. Cavour, som för tillfället vistades uti Milano då detta bref ankom, svarade genast den 20 April, att han vore beredd att komma till Rom, för att direkte underhandia. Antonelli yrkade nu framför allt på garan tier för fördragets verkställighet, och OCavour förklarade sig beredd, att genom vpariumentsbeslut låta bekräfta den heliga stoens rätt, att såsom sin egendom besitta be:ydande gods inom och utom staten samt afträdandet af dessa gods till densamma. Antonelli lät då säga Cavour, att det vore jenligt om Cavour, för att bättre förvara nemligheten och dölja underhandlingarne, itvigt yrkade på Frans II:s aflägsnande från Rom. Emeliertid hade hertigen af Gramnont börjat ana oråd, och gjorde kardinaen lifliga föreställningar. Antonelli gjorde nu hvad han förut hotat, i händelse hemigheten blefve förrådd; han bestred hela inderhandlingens tillvaro, sökte utplåna alla spår af hvad som blifvit gjordt, samt afbröt tvärt alla underhandlingar i denna sak. Isaia pffentliggör nu dessa fakta, för attvisa verlden hvad Antonellis nyaste non possumus i sjelfva verket har att betyda. Den uti abbå Isaias skrift omnämnde riddaren Agaglia hade, vid första underrättelsen om denna saks offentliggörande, tkyndsamt lemnat Rom samt begifvit sig till Neapel. Romerska regeringen hade låtit verkställa husvisitationer, för att upptäcka den italienska komitn, och dervid påträffat en lista på en mängd prester och munkar, som stått i förbindelse med komitån. En mängd per: soner hade äfven blifvit arresterade. AMERIKA. Presidenten Lincoln har, såsom unionshärens öfverbefälhafvare, utfärdat en generalorder, hvaruti tillkännagifves, att unionstrupperna den 22 Mars skulle företaga en allmän rörelse från fästet Monroe, från Potomac och från vestra Virginien samt att sjömakten i Mexikanska viken nämnde dagl borde vara beredd till äppprott. Orderna anbefaller general MClellan, som kommenderar Potomacarmån, att hålla denna delj af hären i beredskap till aktiva operationer. Af sednare underrättelser vet man, att detta j. allmänna framryckande redan börjats ochi krönts med framgång på alla punkter. General Fremont hade erhållit ett kom-j. mando. Uti en strid mellan örlogcångfartycen Cumberland och Merrimac hade det förras be-1. fälhafvare, Buchanan, blifvit sårad samt derefter aflidit. Om de nya författningarne angående: ändring i förmånsrättsordningen samt angående tillsyn å förmynderskap. (Slut fr. nr 71.) Att inteckning i fast egendom jemväl gifver förmånsrätt i den afkomst, som deraf un