I r Me 6 pet genom må ytterligare nämnda sund. Jernvägsmötet i Ohristinehamn. Härom äfvensom om åtskilligt annat från Fastingen skrifver en korrespondent till Nerikes Allahanda den 27:e: Den långvariga marknaden, som snart tillryggalagt 2 veckor, närmar sig slutet. Om densamma kan man i allmänhet fälla det omdöme, att han, som de flesta andra större marknader, är i aftagande och visar sig mindre liflig än tillförene. Helt olika omdömen höras väl, en och annan synes nöjd, men flertalet klasar öfver att marknaden varit alltför stilla. De sista dagarne har han dock blifvit lifligare och på dygnet sedan gårdagsjuiddagen omsättas säkerligen betydliga beoppBland de många sammanträden, som här hålli!s, framstår jernvägsmötet i måndags eftermiddag såsom ett särdeles vigtigt och det mest besökta. Frågan om nordvestra stambanan, som genom Wermland skall förbinda Nerike med gränsen, BSverge med Norge, är ock af ett så stort både allmänt och lokalt intresse, särskildt för en vigtig del af Nerike, att en närmare redogörelse för mötets förhandlingar här torde böra inrymmas. Mötet öppnades af öfverintendenten vy. Schåele, som utlyst detsamma, och valde till sin ordförande grosshandlaren Weern från Göteborg. Bland den talrika samlingen sak: nade man landshöfding Oldevig, som dock var i staden. Jn annan officiel person, major Lilliehöök, distriktets väg-! och vatten yggnadschef, var deremot tillstädes, likasom börgmästarne i Kristinehamn och Karlstad, ordföranden i Köping—Hultbolagets direktion, ett stort antal bruksegare från olika delar af Wermland och Nerike, mest naturligtvis från orten omkring Kristinehamn o. 8. v. Vestra Wermland var fåtaligt representeradt. Diskussionen öppnades af brukspatron Uggla på Svaneholm, som sade sig, såsom boende på afstånd från föreslagna jernvägssträckningar, kunna yttra sig fullt opartiskt. Efter en historik öfver den vermländska jernvägsfrågan och de strider, den bittills framkallat, rörande lämpligaste platsen för jernvägsarbgtenas begynnande — vid vestra stambanan i Nerike ller vid norska gränsen — yttrade talaren sin öfvertygelse, ati striden skall blifva till gagn och låta det rätta framgå. För den opartiske tyckes en bana, från hbufvudorterna utsträckt, vara vigtigare, än en jernvägsstump vidgränsen, och särdeles eftersträfvansvärdt att Wermland så snart som möjligt kommer i beröring med stambanorna. Afsigten med den ifrågasatta petitionen från Wermland i jernvägsfrågan förmodade talaren vara icke blott den, som innebäres i hushållningssällskapets banala fras, att Wermland vill ha en stambana, hvilket ej behöfver omtalas, utan egentligen att meddela K. M:t tillgängliga upplysningar och uttala provinsens tanke och önskan i afseende på banans begynnelse. Bemödandet att få petitionen utiryckt i allmänna, intetsägande ordalag måste bero på annat, än föregifna enhetssträfvanden. Då Karlstadsorten och Vestra Wermland så litfligt arbeta för de allmänna ordalagen, vill det synas, som påräknades för derunder förtäckta önskningar mäktiga bundsförvandter, och särskildt torde Karlstad ifra för en banas påbörjande vid gränsen i riktning mot Karlstad, af fruktan att banan eljest möjligen kunde komma att taga annan väg (genom Fryksdalen). Sedan diskussionen sålunda var inledd, la sig åtskilliga talare, nästan alla med ifall af den ena eller den andra åsigtens vänrer. Det skulle göra mitt bref alltför vidlyftigt att redogöra för allas yttranden, l: och skäl finnas jemväl att här icke meddela ett och annat af hvad som kom attj. sägas. Må jag således i korthet nämna, att 1. borgmästare Waldenström från Karlstad näst efter brukspatron Uggla tog ordet till försvar för ?mellanvägspartiet? i Karlstad, ta j lade om endrägt, ansåg olämpligt gifva K. M:t fingervisningar och ogillade enskilda intressen. Det gjorde ej de följande talarne. Mer eller mindre öppet sade de nästan alla. hvad i dylika fall är onyttigt söka förneka. alt deras afsigt var att se saken ur ortens. icke ur landets synpunkt, utrycka vermländska åsigter i frågan och sedan öfverlemna åt vederbörande att bedöma, om dessa stämde öfverens med landets bästa. På den sidan, som önskade jernvägens påbörjande vid Porla och sträckningen derifrån inåt Wermland så långt som möjligt, . yttrade sig sedan i följande ordning, kapten I Wijkander på Ölsboda, borgmästaren Wahlund från Kristinehamn, grosshandlare Wern I. från Göteborg, brukspatronerne von Hofsten från Sund, Wall irån Fryksdalen, Wahlund från Kristinehamn och Gyllenbåga från Fi lipstad, Som skäl anförde denna sida hufvudsakligen, att banan vid norska gränsen i deras tanke hade föga utsigt att gifva inkomst. I. såsom isolerad och en stor del af året otill; gänglig för trafik, samt att den derföre, ensam byggd till en början, skulle blifva et: 1. afskräckande exempel i fråga om . statsjernvägsanslag till Wermland. Deremot torde en bana från vestra stambanan vid Porls uppåt Wermland blifva en af de mest gif vande och vigtigaste banor i vårt land, helst den sammanfaller med riktningen för en betydlig trafik, som kan blifva ännu större och vigtigare, om en jernväg förbinder dt nu långt skilda koloch malmtillgångarne. Brukspatron Hofsten meddelade åtskilliga uppgifte: om Köping—Hultbanan för att ådagalägga alt transporten af tungt gods der är öfvervägande persontrafiken och istisan