Aftonbladet – 31 mars 1862, sida 2

Men — god morgonX, sade Stephen, ef tertryckligt. Mr Davis hade brådtom och mr Specklanc hamrade bara på sin hylla. Omvändelse verket måste ännu en gång öfvergifvas, Oct sedan han ropat till sin dotter: Lo sök upp ett dussin små skrifter åt honom, ri pade den gamle utför berget ned till lands vägen. Stephen slutade sitt skåp och begaf sig under tystnad till vindstrappan, utan att kasta en blick på Mary, som stod framför spiseln, eller ens på Bessy, som qväfde sina snyftningar med att stoppa i munner så mycket som fick rum af hennes rutiga förkläde. Efter en stund hördes ej mera hvarken hammare eller hyfvelitrappan och StepHen Speckland visade sig snart med sin rensel på ryggen och käpp i hand. Nu ämnar jag begifva mig af miss Davis, säde han. Nichar bra brådtom att lemna oss i dag mr SpecklandX, svarade hon sagta. Han kunde hafva invändt att det var mr Davis som hade brådtom att blitva af med honom, men han sade blott: Jag har vistats här under förevändning att arbeta för milt uppehälle, och jag har inte arbetat alls. Det var tid att göra slut derpåX, Ni inser sjelf bäst hvarför ni så gör.4 Jag skall inte så snart glömma denna angenäma tillflyktsort bland bergen, vär viss derpå, miss Davis. Det skall blifva något att tänka på och minnas när man änpnu en gång är inklämd mellan tåk och skorstenar och trånga gator. Jag skulle vara mycket glad om ni varit nöjd medert vistande här, sir? Nöjd? Jag har ju mått som en prins, med predikningar och allt. Våra vägar äro icke edra vägar, fruktar jag. Alla kunna ej vara af samma tanke, miss Davis, lika litet som af samma utseende, liksom ett dussin dricksglas — hvad är det här?