Aftonbladet – 31 mars 1862, sida 2

mig en så v.icker gåfva! Det har ingen någonsin förut gjort. Denna bok är blott för lediga stunder, Bessy, när arbetet är slut och — bönerna öfverstökade. Ment, ropade flickan hastigt med-bekymradt utseende, tmen om morbror — jag vet inte om ban skall låta ig få ha den här boken! cHvad, skulle han hafva något deremot? — den trånghufvade, trånghjertade, gamle metodistent, tillade han för sig sjelf. XMen det är inte riktigt sanning det här, sIr.n CAndra saker kunna vara nyttiga med ibland. Men morbror tycker inte om andra saker — ack, ack!4 MVisa den inte för honom då, rådde Stephen Speckland, utan att tänka på om rådet var godt eller ej. Man ger ofta dåliga råd och åstadkommer ondt dermed, man får också ofta dåliga råd och följer dem till sitt eget förderf, och Stephen Speckland kunde lika så lätt som någon annän resonnera falskt. Men Stephen var Bessy Calvertons orakel; han. hade visat henne mera vänlighet och berättat mera angenäma saker än som någonsin förr blifvit henne till del. Hans råd borde väl vara godt, Och hon beslöt att följa det, så mycket mera som hon af allt hjerta önskade en förevsndning att behålla boken. Hon sade ingenting, lade boken i fickan och räckte fram sina rosenläppar till en afskedskyss innan hon skildes från sin vän. Farväl, Bessy, sade han slutligen; när: jag nu är långt borta i det mörka, dystra London, der man ej får röka sin pipa på den una stranden bredvid vattenfallet ochi vid fi Fosng rundtomkring — tänk då når gon gång på din gamle vän. i Farväl, sir, snyftade Bessy, jag skall! aldrig glömma er.t i Derpå skildes de åt och Bessy gret vera vägen ända tills hon kom hem. Stephen