Aftonbladet – 31 mars 1862, sida 2

Några små skrifter. Jag hoppas att ni läser dem. SJag vill lägga dem till ett betydligt, ehuru något ölskartadt förråd af papper, ströskrifter och böcker. Men ni läser dem ju? Nåväl — jag skall göra det. Han skakade hand med miss Davis och inbillade sig att den lilla handen darrade något, då den hvilade i hans. Men man inbillar sig så mycket här i verlden. Kanske Bessy kunde få visa mig genvägen öfver bergen, så. att jag kommer på rätt väg, miss Davis.t 4Mycket gerna. Sätt på dig din halmhatt, Bessy. Bessy lydde med glädje, och medan hon klädde sig till sin lilla vandring, sade miss Davis: Ni ämnar er således ej till Penberriog? Nej, tillbaka igen, öfver bergen för att få litet frisk luft. tcHittar ni vägen? t Jag har en god kompass och en god karta, och är ej rädd af mig, miss Davis. Och nu, farväl — vill ni inte önska mig lycklig resa? c stAT allt hjerta, sir. Gud beskydde er! Han lyfte på hatten och vandrade utför gångstigen medan Bessy gick bredvid honom och Mary stod och såg efter honom från samma förtur hvars reparation hade varit orsaken till hans vistande bland dem. Mary lade handen öfver ögonen för alt skydda dem mot solskenet, och såg Huru Stephen och Bessy vandrade uppför berget; hvarföre vände han sig då icke om ännu en gång för att kasta en afskedsblick på det hem der han framlefvat, som Han sjelf sade, angenäma dagar? Hon väntade länge, men slutligem stannade han och såg sig om. Han såg hennes ljusa klädning laddra i dörren, och aftög hatten, s.mt; svängde den i luften; hon viftade Mmedsin näsduk, återvände in i huset, stängde dörren och gjöt kanhända några tysta, oför