Aftonbladet – 29 mars 1862, sida 2

ler mindre stormi.a upptraden 11lagstuitande kåren, sednast under den session, då omröstningen öfver svarsadressen skulle försiggå. Presidenten grefve Morny inledde omröstningen med några ord, som väckte mycken ond blod hos oppositio:en och framkallade högljudda protester. Då grefve Morny bland annat yttrade: Hvad åsyftade kejsaren då han gaf er rättighet att besluta en adress?? ropade Picard: återgaf. Morny: Han har ingenting återgifvit er, han har gifvit er svarsadressen; man återger endast hvad man bortitagit.? Picard: ?Vi äro den lagstiftande makten.? Morny: ?Hvad åsyftade således hejsaren, då har gaf er adressen. :Jag står fast vid detta uttryck (rörelse). Ville han fifva er större diskussionsfrihet? Ingalunda. Denna haden I vid alla lagförslag; ja, I haden den redan. Hvad kejsaren ville var, att fråga er, landets representanter, om er mening rörande affärernas: gång, rörande hans regerings hållning. Hurudan måste således denna mening vara beskaffad? Framför allt ärlig, men dessutom måste. den formuleras med värdighet och måtta (ganska. tra), ty-sådant är alltid en stor politisk korporations språk ne bra). Men om adressen stället blir en anledning till illvilliga beskyllningar —? Jules Favre: ?Vi protestera deremot.? Picard: ?Hr president, ni har ingen rättighet att föra ett sådant språk.? (Stort larm.) Favre: ?Ni har ingen rättighet att hålla sådana föreläsningar för 0ss.? Morny: Protesteren, om I så viljen; men låten mig tala till slut! Man lät härpå ptesidenten fortfara, och han föreslog slutligen, att den allmänna diskussionen öfver adressen skulle helt och hållet utgå. Generalinspektören för gensdarmeriet och senatorn general Delarne har fått i uppdrag att. besöka åtskilliga departementer, för att inför kejsaren afgifva noggrann rapport om den verkliga sinnesstämningen derstädes. En adjutant från konungen i Grekland har inträffat i Paris och kommer att derifrån begifva sig till-London, Wien och Petersburg. ENGLAND. De stora engelska tidningarne visa sig mycket tvifvelaktiga med afseende på framgången af presidenten Lincolns: förslag: om slafvarnes friköpande. Economist, bland andra, tror att förslaget icke kommer att medföra några direkta praktiska resultater. Såsom ett förslag om i.ledande af ett allmänt emancipation-system, utgående från Förenta Staternas högsta embetsman — det första förslag af denna beskaffenhet, som någonsin utgått från maktens sida, anser Economist det likväl högst betydelsefullt och möjligen innefattande ett godt omen. ITALIEN. Enligt telegram från Turin af den 22 dennes hade, vid det samma dag förrättade valet af president uti deputeradekammaren, dev ministerielle kandidaten, Tecchio, erhållit 29: röster, hvaremot oppositionens kandidat, Lanza, blott erhöll 89. Techio är således president. Monarchia Nazionale berättar, att utrikes ministern utfärdat ett cirkulär, hvaruti han belyser den politik som Italien kommer att följa. Tre punkter framhållas isynnerhet uti detsamma, nemligen 1) erkännandet af Italien och den-ställning som tillkommer detsamma. bland de europeiska staterna; 2) romerska, och 3) veretianska frågan. Cirkuläret förfäktar med kraft Italiens rätt att blifva erkändt, samt förfäktar, i afseende på Rom, den åsigten, att den heliga staden bör vara såväl påfvens residens som den italienska regeringens centrum. Venetianska frågans lösning i öfverensstämmelse med Italiens önskningar anses nödvändig till upprätthål lande af den europeiska ordningen, då deremot sakernas närvarande skick betecknas såsom en hotande fara för den allmänna freden. Franska sändebudet i Rom, markis Lavalette, hade afrest till Paxis. Garibaldis intåg uti Milano skildras såsom. i högsta grad festligt. Onsktadt det nedströmmande regnet hvimlade gatorna af menniskor, som mottogo mannen irän Caprera med lefverop, musik och fanor. Snart sagdt hela stadens befolkning var i rörelse. Hänförelsen skildras såsom obeskriflig. Hela staden var illuminerad, öfverallt hördes sån; och musik, öfverallt ropades: Lefve Garibaldi! Lefve Rom och Venedig!4 NationalTN talade från stadshusets balkong. an lyckönskade folket till Italiens befrielse samt utlotvade Roms och Venedigs befrielse. Om folket oförtrutet öfvar sig uti vapens förande och har en fast vilja, så skulle förlossandet af de ännu i slafbojor smäktande systrarne ofelbart lyckas. På morgonen, dagen efter Garibaldis ankomst, infann sig Milanos studentkår hos Garibaldi, för att tillkännagifva, att densamma organiserat sig såsom karabinierkompani. Garibaldi hänvisade kåren till 1859 års ärorika epok och uppmanade de unga männen att fortfarande helga sig åt fosterlandskärlekens tjenst. Den gata, der Garibaldi bodde, var hela dagen fullpackad med menniskor, som snart sagdt oafbrutet höjde skallande lefverop för Italiens älskling. Från Milano telegraferas den 23 dennes: Vid den i går till Garibaldis ära hållna bankelt talade han om ideernas makt och Italiens framtid. Han erinrade om mängden at de för Italiens frihet fallna främmande martyrer, och ansåg tacksamhet mot Ungern, Polen och andra folk för Italiens pligt; samt slutade sitt tal med ettlefve för Vietor Emanuel, för den reguliera armån och för de frivilliga. Tirr talade om Italien, hvars slagtiningar blifvit utkämpade för hela menskligheten. Bixio utbragte en toast för folkens förbindelse och solidaritet och Feletri en toast för alla wallacker. Garibaldi mot tog en deputation från Venedig, som erbjöd