Aftonbladet – 29 mars 1862, sida 2

bartende Vare sig att major Byström, som på våren 1860 besigtigade domkyrkan, förbisåg eller undvek att yttra sig mera posilift om beskaffenheten af skadorna åmidtelskeppets korshvalf, så befunnos dessa skador vid den besigtning, som domkyrkans arkitekt nyligen företog å nämnde hvalf, till den grad beränkliga, att han derom gjorde anmälan hos domkyrkorådet. Det befanns nemligen, att mittelskeppets östligaste hvali var i hög srad söndersprucket och förstördt, så att delar af detsamma hotade att hvarje ögonblick instörta. På ett par ställen har sättningen varit så stor, att hela bvalfsystemet applösts och kupan förmår endast hänga var genom friktionen stenarne emellan. Då gudstjensten hittills hållits i kyrkans långhus, och en mängd personer haft sina platser just under den ofvan omförmälda iifslarliga delen af korshvalfvet, vidtog domkyrkorådet genast den åtgärden: att förordna om gudstjenstens hållande uppe i koret, hvarmed början skedde söndagen den 16 dennes, då biskop Bring höll sin afskedspredikan. Utrymmet der är likvisst otillräckligt, och lång tid kommer att förflyta innan långhuset kan begagnas, ty man lärer ej kunna beräkna huru vidsträckt och långvarig hvalfrepärationen blir. För närvarande begagnas till predikstol len från studentföreningen länta talarestolen, en i modern stil förfärdigad flyttbar tribun. Naturligtvis är församlingen ytterst uppbragt öfver att af brist på utrymning icke kunna besöka kyrkan, och ganska många afnålla sig derifrån af det skäl, att man icke vet om hvalfven i koret äro säkrare än nere i kyrkan. Gissningarne rörande rätta orsaken till midtelskeppskorshvalfvets bedröfliga skick, äro många. Emellertid torde med temlig visshet kunna antagas, att alla hvalfven skadats genom inslagen väta från det sedan många år i hög grad bristfälliga vattentaket, och dernäst att de östligaste hvalfven i midtelskeppet lidit till följd af en reparation efter föregången rifning af de dessa hvalf mottryckande spännbågarne, då intet medel användes för att under tiden ersätta de nedrifna gamla bågarne, hvaraf tvenne på norra och en på södra sidan härom året ombyggdes. Man hade bort, men man försummade att vid en sådan ombyggnad an vända provisionella ankare. Det blir också med hvarje dag allt mera ögonskenligt, att domkyrkans reparation fortgått ett fjerde dels sekel utan något system, utan föra: oppgjord plan och uten all tanka på klok hushållning. Lyckligtvis är domkyrkan rik. men också hafva hennes årliga tillgångar förslösats utan all hejd. Domkyrkorådet har nyligen vidtagit er åtgärd som förtjenar loford, men som varit dubbelt berömvärd, om den vidtagits flera år förr. Nu har den vidtagite för att slita stridigheterna mellan pro fessor Brunius och hans efterträdare arki tekten Zettervall, en ung man, med goda studier och sior energi. Professor B. och han hafva diametralt olika åsigter om sätlte! för domkyrkans restaurerande. Hittills har professor Brunius rörande reparationsarbesena varit alldeles enväldig i domkyrkorå det, som nu ändiligen derifrån emancipern! sig, och man har erhållit regeringens tillstånd att få tillkalla tvenne utmärkta arki tekter från Köpenhamn, för: att afgifva yt:rande huru restaurationsarbetet skall verk ställas. Med den mest spända nyfikenhei afvaktar man deras hitkomst och deras yt trande. Häromdagen afgaf professor Bru nius till domkyrkorädets protokoll ett anförande på nio ark rörande domkyrkans reparation. Detta inträffade före upptäckten af brist fälligheterna på hvalfven — hvilka. gingc honom hårdt till sinnes, och hvilkas nöjasviga förklarande torde blifva hans nästa arbete, såvida han ej sparar sina krafter till. den förestående striden med de danska som ingenting begripa i afseende på Lunds dom: kyrka.? Föröfrigt är han icke ovillig att tillerkänna dem ett högt mått af vetande; mer rörande nordens äldsta metropolitankyrka finnes ingen så underkunnig som han. — Först nu har man börjat närmare skärskåda de reparationsarbeten som blifvit utförda. och man har uppdagat, alt å de äldre a! dessa redan I efinnas stora bristfälligheter. äfvensom att sådana förlidet är måst repareras med betydlig kostnad. Till allas för undran visar sig att man lörsummat använda sådana medel för arbetenas konserverande somkonsten erbjuder och som af praktiska byggmästare begagnas. Nästan öfverallt äro betäckningarne illa verkställda; fogarne hva öppnat sig, fogstrykningen fallit bort, så ati mossvexter och ormbunkar frodas ifogarne. hvilkas förstöring påskyndas: Professor Bru nii djupa insigter rörande n-edeltidens konst och den kyrkliga byggnadskonstens väsende, i motsats till den fullkomliga okunnighet och ytlighet som i detta fall i allmänhet råder hos våra s. k. arkitekter, som allt framgent: bygga kyrkor, uti hvilka ej finnes er tillstymmelse af något begrepp om kyrklig stil — dessa insigter erkännas allmänt, och skattas högt; men hans förtjenster såsom praktisk byggmästare halva nu visat sig icke hålla profvet, och just den: a ömsttndighe: är det som vållat domkyrkan oerhörda utgifter, utan att dessa ändock i längden befinnas vara väl använda. Det blir alit mer: tydligt, att frukterna af det tjugofemår ge restaurationsarbetet äro ytterst obetydliga. och att detta arbete nu måste rent af börjas på nytt. NORGE. Landtbrukaren och f. d. storthingsmannen I. Nils Gjelstad har bekäntatthan begått flera förfalskningar och är desför häktad. Man nen var en ifrig botoch bättringspredikant och hade derigenom förskaffat-sig anseende för att vara en mvcket rättrådis man.