Aftonbladet – 28 mars 1862, sida 3

Mary Davis var ovanligt tankfull under det återstående af-måltiden och vid Gen lån bordsbön söm följde derpå, fann hon, första gången, någon svårighet att. sammanhålla sina tankar och hindra dem ifrån att sväfva ut till andra ämnen än fadrens ord ioneburo... Då han ändtligen slutade med: en bön om välsignelse öfver främlingens väg, att han måtte undgå hvarje fara och ffa på rättfärdighetens stigar i hela sitt friga lif, rodnade Mary och sade sitt amen med :sväfvande röst. Stephen var ej så förd afbönen och sitt namn deri, utan med rynkad. panna sin hammare och itt arbete. Denne gamle man måste nödVvändigt vara en skrymtare, som så lät sitt jr rrande strida mot sina ord, och dermed s og han hammaren i den hylla hän spikade upp, med en kraft och jemnhet som kom både far och dotter och systerdotter att höppa högt upp. från stolen. ; Jag gissar. att. ni ej är qvar när jag å afton återkommer, mr SpecklandX, sade vis, när ban med sin halmhatt på hufvudet vår färdig att gå. KVisst icke, sir.? Ni stannar väl ändå — ni dröjer väl till middagen? Mitt arbete är slut inom en och en half Itimma. Jag är van att skynda mig ibland när någon ny pjes eller ballett skall uppförasg. Stephen var vid dåligt lynne, och framställde med flit sin vanliga sysselsättning i dennä nya däger. Den gamle mannen stirrade med sitt enda öga och drog efter andan: Pjes eller balett!4 upprepade han, hvad menar ni, skulle ni till slutet inte vara någon snickare? Jo — och tillika maskinist vid teatern. : (Forts. följer.)