Aftonbladet – 28 mars 1862, sida 2

Bessy, hvad tänker du på ? ropade Mary, Shur kan du sjunga en psalm på sådant sätt, barn; Kom in miss, och det genast. Marys lilla hvita hand fattade ett fast tag i Bessys klädning, och Bessy for af in i rummet, hvarefter dörren slöts med en stark smäl. Stephen Speckland steg upp på stegen igen och började med förnyad kraft återtaga det så länge hvilande arbetet, för att, liksom förut öfvergifva det för tanken på Bessy, på Snowfields eller på hvad somhelst som kunde ge honom en förevändning att låta hammaren hvila. i Arbetet var endast nn och Stephen var ännu sysselsatt dermed, då Matthew Davis klättrade uppför gångstigen på bergsluttningen. Ni tycks inte hunnit långt, unge man?, sade han, jag får väl sluta det der sjelf i morgon. Nej det får ni inte; om, jag kommer igen från Penberriog i morgon, så skall ni få se att jag håller mitt löfte. Det är rätt. Det här nöjet blef litet långvarigare än jag trodde?, sade Stephen. Jag skall hålla till solnedgången och göra resten i mors2on.? Han arbetade något ifrigare sedan Matihew Davis hemkommit, och vid solnedgånoen begaf han sig på väg till penberr of sedan han förut upptagit sin så länge förakade halfpenny. Till mr Davis ÖR höll han ord och återkom dagen derpå, d han, genom. en utomordentlig kraftyttring, underhållen af åtskilliga. pipor tobak, lycsad-s sluta sitt arbete klockan tre på ef; ermiddagen. Matthew Davis var borta hela lagen, och hans dotter tog på eget ansvar utt bjuda mr Speckland till middag, :eller ättare sagdt skicka Bessy med middag till