Aftonbladet – 27 mars 1862, sida 2

förvarar dem bättre ! utropade Davis och lade slanten varsamt på bänken. På detta sätt skall ni aldrig komma ett enda steg högre upp än ni nu är, ni skall aldrig komma lyckan närmare. Det är ej för penningens skull, men för det atten slösares hand har kastat den der, en hand som skall göra sin egares olycka, som jag säger er detta. Så ringa denna penning än är, kunde den dock åstadkommit något godt. God afton, unge man. God afton, svarade den andre lugnt, och så fort Davis var borta upphörde han med arbetet, satte sig på bänken bredvid sin halfpenny, och såg efter den gamle mannen. Du är verkligen ett original, min gubbe. Det är egentligen din lycka att jag är så godsint som jag är, annars kunde det händt att jag släppt hammaren direkte ned på ditt envisa hufvud och gett dig en hederlig knuff. Jag undrar hvad han har för sig, den der? Och fördjupad i tanken på Matthew Davis? möjliga sysselsättningar satt han qvar Pp bänken och lekte med hammaren samt tuggade tillika på ett par spikar, med ett mycket tänkande utseende. Slutligen föll hammaren ur hans hand, spikarne stannade mellan läpparne och hans tankar ilade långt bort, ifrån arbetet, de närmaste omgifningarne , gingo med extra post, som han sjelf skulle uttryckt det, till London, till det vänliga Snowfelds, till far och mor, Hugo, Lucy och Lucys fästman. TreEpsp KAPITLET, Grodor och diamanter. Den unge snickaren, hvars tankegång stördes genom slamret af tallrikar i köket, Håde ännu en gång uppstigit på stegen och återtagit sitt arbete, men som ihärdighet just