Aftonbladet – 27 mars 1862, sida 2

själ. Men det var sent och han måste återvända till sitt arbete: omvändelseverket måste uppgifvas. Han hade hört sägas på förmiddagen att några resande ämnade bese Penberriog, och han ville ej gå miste om en half krona eller par; det var nu för sent alt begifva sig till Carnarvon, och solen skulle snart vara nedom de höga bergens toppar. CVi kanske aldrig träffas mera, unge man, sade han. Jag gissar att ni redan är borta när jag kommer hem?4 — SGanska säkert.4 4Jag får tacka er, sir, för ert besvär.4 4Ingenting att tala om. Jag har bedt min dotter lemna er en liten skrift som jag för några år sedan skaffade mig: en skrift som kanske kan blifva ett ringa redskap för er omvändelse. Är den på walesiska? Nej, sirt; och uppsyningsmannen vid stenhuggerierna blickade mäkta förgrymmad på snickaren, liksom han anade skälet till frågan och ville förvissa sig derom. Men den sednare arbetade ifrigt och hade fullt med vubbar i munnen. Det är en skrift om nya födelsen, om — hvad? — hvad är detta? Och i nästa ögonblick låg Matthew Davis på knä, trefvade med sin enda band under bänken och lyckades framdraga den förkastade halfpennyn. Hvem har kastat penningar omkring på detta. sätt, utbrast han, när han väl var på fötter igen; hvem har varit enfaldig nog, dåraktig nog, hade jag så när sagt. Herren tillgifve mig det! Jag har tappat den, tror jag, sade snickaren. Det var också inte mer, än rätt, ni förtjenar att förlora edra penningar, då ni ej