Aftonbladet – 26 mars 1862, sida 3

krona och Eslöf, som af löjtnanten baron Leyonhufvud bli föreslagen, samt att statione t as å Warfsplanen der s beriktigas nu i så måtto, att kartor öfver såväl ifrågavarande banors sträckning som niveau blifvit uppgjorda, men utan att banans riktning ännu af Kongl. Maj:t blifvit fastställd. Hvad stationen åter angår, så skulle den, enligt baron Leyonhufvuds karta, visserligen komma att förOT i närheten af hamnen, men ej på, utan intill Warfsplanen. PRESES SAN — Från Öland skrifves till Kalmarposten den 15 dennes: Vi hafva nu här vår och fågelsång, och de flesta flyttfåglarne hade redan längesedan åter: vändt till oss. Synnerligen på östra sidan om ön ligger isen dock envist qvar, till hinder för våra raska fiskare. Sistlidne vecka syntes öster om ön ett ångfartyg, förande i släp en skonert — troligen någon gynnare med sydfrukter, hvilka gingo vår näsa förbi. — Den tidpunkt är nu snart inne, då vi äro nästan alldeles afstängda från fastlandet och då det för oss skulle vara af särdeles vigt att ega en liten Polhem. Poststyrelsen, som numera börjat göra så mycket för underlättande af korrespondens och postbeforya — det sednare dock i mindre skala — skulle göra sig öländningarne särdeles förbund: ne, om den äfven för dem ville göra något i nämnde afseenden. Kanske finnes ingen provins, som i förhållande till sitt omfång och befolkning så drygt som Öland skattar till det allmänna, och dock göres så ytterst föga för denna Sverges kornbod. Vi få visserligen deltaga i kostnaderna för det stora jernvägsnätet, men de flesta af oss få säkerligen icke ens se röken at ett lokomotiv, och då vi således icke hafva minsta hopp om att blifva delaktige af de fördelar en jernväg medför, anse vi oss åtminstone billigtvis kunna begära ett litet underlättande af korrespondens-förbindelsen med fastlandet. Påkostande är det i sanning, att, ehuru afståndet från Kalmar knappast utgör en mil, det dock, vid korrespondens på nämnde stad, för erhållande af svar med posten skall behöfvas en hel vecka. Men vår tid jär väl ännu ej kommen! — Från Gefle skrifves den 22:a i Norrlands-Posten: Från Eggegrund gkrefs i går att ingen hafsvak var derifrån synlig. Såsom särdeles anmärkningsvärdt förtjenar nämnas att man i gå åkte från staden ut till Terrana med häst och släde, hvilket lärer vara högst ovanligt, om ens någonsin passeradt, enär isen aldrig varit så jemn att den kunnat på det sättet befaras. — Från Neder:Caliz skrifves till Norrbottens-Kuriren den 9:e: Solen har ändtligen börjat vända sitt blida anlete till oss. Med hvarje dag beskrifver hon en större båge öfver firmamentet. Kölden är också i aftagande. I Öfver-Calix har den under Januari månad varit så bister, att qvicksilfret en hel natt igenom låtit hamra sig som bly. Den 6 dennes begynte .vid middagstiden ett förfärligt yrväder, hvilket fortfor till framemot följande morgon och gjorde vägarne häromkring ofarbara. I medio af förra månaden inträffade inom socknen en ny olyckshändelse, vållad af bristande tillsyn öfver elden iladugårdsbyggnaden. Icke mindre än 20 kreatur, bestående af kor, ungboskap, getter och får hafva nemligen blifvit bjelosalle å hemmanet Månsby. Dervid gick så till, att man lagt fuktigt hö till torkning framför fähusspiseln och, sedan man aflägsnat sig, hade en glöd nedfallit i höet samt bragt detta till förkolning. Förlusten är så mycket kännbarare som de, hvilka den drabbat, befinna sig i temligen knappa omständigheter. Såsom en medverkande orsak till den beklaghändelsen NER nämnas, att husbordfolket, under det olyckan timade, sysselsatte sig med att genom loitkastning tillspörja ödet, huruvida en deras son, hvilken befann sig på skjutsning och fördröjde sin hemkomst, vore vid lit eller om något ondt vederfarits honom. Sysselsatta härmed glömde föräldrarne både elden i fähuset och vården för höets torkning. När sonen efter en stund inträdde frisk och välbehållen, befunnos alla de lefvande varelserna i ladugården döda af os. — Från Fastingen skrifves i Christinehamns Allehanda: . Marknaden kan först i dag sägas hafva tagit sin början. I går och i dag hafva de större affärsmännen börjat anlända till staden, så att om egentliga affärsmarknaden ännu ingentin kan vara att säga. En ganska stor mängd allmoge har i dag varit inne istaden, hvarigenom rörelsen synes hafva blifvit lifligare. — I Hernösands-Posten läses: Till härvarande rederi har den sorgliga underrättelsen inlupit, att, under det briggen Åbord, förd af kapten H. Nordin, söndagen den 23 Febr. låg för ankar å Livorno redd, matrosen Grabbe eller Öberg öfverföll och med knif mördade sin kamrat timmermannen Hägglund. Såväl mördaren som hans offer hafva sina hemvist här på platsen. Kapten Nordin skilärar, i bref till hemorten, den hemska tilldragelsen ungefärligen sålunda: . : Sinnesstämningen ombord har hela tiden alltid varit glad och andats ömsesidig belåtenhet; men ofvannämnde söndag hade några af besättningen och deribland Grabbe blifvit permitterade I land, för att se sig om, dervid de förskaffat sig och förtärt åtskillig spirituosa. Grabbe återkom ombord temligen öfverlastad. Under det att en-af besättningen hade vakten på däck. och de.öfriga voro dels i sina kojer, dels ock sysselsatta med skaffning, voro Grabbe och Hägglund tillsammans i skansen. Omkring kl. 8 e. m. infann sig vakthafvande mannen i skan-. sen och purrade Grabbe ut på vakt. Omedelbart derefter börjades en ordvexling mellan Grabbe och Hägglund, döck ingalunda högljudd; emellertid springer Grabbe till sin koj och hemtår en s. k. slirknif. Försedd med detta farliga vapen möter han vid återkomsten Hägglund il. skansdörren och hugger knifven i hans bröst direkte åt hjertat med den kraft, att H: genast nedföll död på stället. Såret, som blifvit undersökt af läkare, lärer varit 2 tum bredt och 5 tum djupt... .Grabbe sitter nu fängslad i Livorno, och Hägglunds lik är begrafvet i dervarande ÄRR kyrkogård. Kapten Nordin hade esökt Grabbe i fängelset och der funnit honom nedsänkt i sorg och förtviflan öfver sin gräsliga gerning. — I Göteborgs Handelstidning läses: Vid vår Småbarnskola, som alltmer närmat sig skicket af en utaf dessa förträffliga tyska s. k. Kindergarten, tack vare skolans utmärkta 1okal och förträffliga lärarinna, har under veckan förekommit en liten exposition af utaf barnen förfärdigade arbeten, hvilka varit utförda med beräkning hufvudsakligen på utbildande af barnens förståndsgåfvor. — Så befunnos af deras flätningsarbeten, i papper och skinn, tillverkade små annotationsböcker, bokmärken, sykorgar, lämpmattor, m. m.; af stickningsarbetet lampskärmar; af bred Ag oe DE hängande korsar m m. Utomdess förekommo profver på