Aftonbladet – 26 mars 1862, sida 3

Om bevillningsafdrag. Grunden för detta inom den egentliga afärsverlden längesedan aflysta afdrag var utagandet, att vederbörande låntagare, då van erlade bevillning till staten för hela sin :ynbara förmögenhet, utan att dervid få göra sfärag för skuld, förskottsvis betalte långifvarens bevillning och i följd deraf äfven hörde vara berättigad att af räntan, såvidt Jenna var bestämd till 6 procent, afdraga tem för hundrade å räntebeloppet. Stadsandet härom, hvars praktiska ändamålsenighet förefaller väl tvifvelaktig äfven för lem, som. mildt vilja bedöma alsigten derned, återfinnes i äldre och nyare bevillvingsförordningar och sednast i den af år 1858, der det förekommer i 33 2 mom. Uti sober pr ao den 17 Maj 1861, som skall tillämpas från och med innevarahde år, är deremot berörda stadgande uteslutet och har således numera upphört att vara gällande. :En omedelbar följd af den i denna förordning uttalade grundsatsen att kapitalet numera skall direkte beskattas, är emellertid, efter hvad erfarenheten dagligen visar, detta bevillningsprocentens afskaffande ännu obekant för många, som åberopa sig på det samla stadgandet och vid sina ränteliqvider fortfarande vilja hafva detsamma tillämpadt. Men då rättigheten dertill upphört, torde det, till undvikande af månget obehagligt missförstånd, icke vara ur vägen att Erinra, det bevillningsafdrag hädanefter icke kan egha rum på grund af lag. Nedsättning iräntan beror nuuteslutande på den öfverens kormmelse, som emellan långifvarne och låntagarne kan träffas. I de fall då särskildt aftbl derom icke blifvituppgjordt, utgår från och med detta år sex procents ränta, der sådan är förskrifven, med sitt nominella eller. oafkortade belopp.