Aftonbladet – 26 mars 1862, sida 2

allt tätare och djupare, till dess hans hufvud sjönk ned på det ej synnerligen breda bröstet och stannade der; kKvarje försök att väcka honom hade säkert varit fåfängt och utan tvifvel gick han alldeles miste om föreläsningen derinne. I samma ställning fann honom Mary Davis en timma efteråt; hon ämnade nästan väc:a honom, men tvekade och besiöt att gå in igen och lemna honom i ro. Isamma ställning fann honom Matthew Davis, då han kom hem tidigare än vanligt för att upphjelpa det något bristfälliga taket på sin förstuguqvist. Den gamle mannen stirrade på främlingen med lika mycken förvåning, som om denne varit något märkvärdigt petrifikat af ovanlig form. Hör ni då — ni får inte ligga här och sofva, ropade Davis slutligen och ruskade hans arm. Vandraren slog upp ögonen, och efter ett par blinkningar — ty solen hade nu smugit sig in under taket öfver förstugubron och sken honom midt i ansigtet — betraktade han den nykomne. Ligger inte i vägen, kära far, hoppas jag, sade han. S Kommer an på; det är åtminstone inte omöjligt. : Mycket rätt, jag skall också gå straxt, om ett ögonblick eller par. Om jag nu skulle stiga upp hastigt, så fick jag kramp, och ifall ni någonsin sjelf haft kramp, så Öppen jag ni inte vill att en af edra likar skall plågas deraf. Tillåter ni mig fråga om ert namn? Mitt namn är Davie.4 Morbror Davis, det vill jag slå vad om!4 Davis såg förvånad ut, men svarade: Javisst. Jag har haft det nöjet att språka litet med er dotter och systerdotter, mr Davis, och jag är glad öfver att under denna före