UTRIKES. DANMARE. Danska tidningarne meddela nu, efter de tyska, preussiska kabinettets not af den 8 Febr., till svar på danska regeringens förslag om ett provisoriskt fastställande af Holsteins förhållande till monarkien. Det var i denva not som Preussen fordrade att Danmärk skall inlåta sig i inderhandling med Tyskland ej blott om Holsteins utan äfven om Slesvigs politiska förhållande till konungariket. — Afven meddelas preussiska kabinettets nut af den 14 Febr. med protest mot all gällande kraft af lagstiftningseller författningshandlingar som stå i strid mot hertigdömet Slesvigs genom 1851—52 års öfverenskommelser bestämda förhållande till konungariket Danmark och monarkiens öfriga delar. Två slesvigska ledamöter af riksrådet, Hansen Grumbye och Thomsen Oldenworth, ha vägrat taga plats i detta och afgifvit en protest mot den gemensamma författningen och mot riksrådet. I anledning häraf uteslöt riksrådet nämnde begg2 representanter. Härefter sammanträdde ett antal af förra slesvigska ständerförsamlingens tyska mediemmar till ett möte i Kiel och uppsatte der en protest, öfverensstämmande med Hansens och Thomsens, samt sände cen till hofvet i Berlin. Feedrelandet yrkar att regeringen må anställa undersökning härom och bringa de protesterande, hvilkas förfarande är fullkomligt uppröriskt, till att antingen af fruktan förneka hvad de gjort eller ock att undergå laga bestraffning. Den samling at fornsaker, som konungen skänkt åt kejsar Napoleon, skall uppställas på en framstående plats i det museum af keltiska, romerska och galliska fornlemningar, som nu skall anordnas på slottet S:t. Germain. SPANIEN. Ett ministerielt spanskt blad anser sig kunna försäkra Europa, att spanska regeringen icke kommer att intervenera i Rom, om Frankrike drager tillbaka sina trupper från den eviga staden; men att spanska regeringen icke kommer att godkänna rättmätigheten af de i Rom verkställda förändringar, till och med om en europeisk kongress gillar dessa förändringar. ITALIEN. Från Turin skrifves den 15 Mars: Ratazzi är säker om segern i parlamentet. Han skall gå sina motståndare hårdt på lifvet och förstå inleda förhandlingen på den praktiska politikens område. I romerska frågan skall ministerpresidenten hafva landets allmänna opinion på sin sida, emedan han ej vill gå in på så omfattande medgifvanden åt kyrkan som Ricasoli, hvilken t. ex. medgaf påfven fritt utnämnande af biskopar. Ricasolis förslag hafva ej blott i Rom, utan äfven i Paris väckt misstroende. Hvad som gjort ett stort intryck på de italienskt sinnade biskoparne, är den omständigheten, att Antonelli ett ögonblick börjat vackla, i anledning af de meddelanden, som Cavour kort förs sin död gjort honom. Antonelli visade sig då halftomhalft böjd att antaga de af Cavour uppställda hufvudsestämmelserna, hvilka voro följande: Erkännande och hyllande af konung Victor Emanuel såsom Italiens konung at romerska hofvet; påfvens öfverhöghet öfver 5:t Petri arfvegods, som dock äfven skulle ställas under konungens regering; italienska regeringen illförsäkrar hvar och en af kardinalerna ett anslag af 10,000 scudi; de italienska kardinalerna hafva säte uti senaten; påfven försäkras om en lämplig inkomst af S:t Petri artfvegods; garantier som betrygga dessa vilkor.? Perseveranza, som meddelat dessa Cavours hutvudvilkor, tillägger, att ministerpresidenten, som väl visste med hvem han hade att göra, lät skrifva till sin agent i Rom: Grefve Cavour lägger stor vigt på kardinal Antonellis skicklighet och talanger, och skulle lätt besluta sig att göra hvad som vore tidsenligt, vare sig för hans eminens sjelf eller för hans familj, förjatt vinna honom för detta fredsverk.? Härefter inräffade Gaötas fall, och kardinalen uppmanade ifrigt advokaten Aguglia, hvilkenupprädde eåsom förmedlare. Kardinalen ytt